ni

så sitter jag och
väntar tyst i
flera flera dagar.
så börjar det
plötsligt att
regna.
jag rusar ut
på balkongen
leendes med
händerna, armarna
utsträkta.
då gör han
samma sak
och jag
ler mer.

ni

han plockar
blommor
från träden
och tar in dem
för doftens skull.
nu skrynkelsköna
i en torr skål.

ni

frukt
dunkar
skyltar
kyrkor

ni

mitt emellan
de två filerna
på en stege
står en man
och målar
reklamskylten
grön.
runt vägen
har allt
samma
gröna
fuktiga
färg.

ni

(så börjar det äntligen att regna)
banden av gröna palmer mot högblå himmel
rivs undan och
de svarta konturerna stakar sig mot
vita blixthimlen.
(det luktar svalt och cashewfrukt)

ni

biblioteket
är öppet
till klockan
sex på kvällen

ni

Rädsla och makt förenas i begreppet: nej. De verkar och värkar oskiljaktiga från varandra.

ni

varje ny tillvaro är som en skraplott

pre-ni

är god och textar.

pre-ni

säsongskuriosan

pre-ni

och julsyntharna.

pre-ni

koppar, järn

kaffe-, våffel-

ni

jag böjer mig över den
välvda lerkrukan
med 'lördagsblommor'
(via en pixlig
bildtelefon misstar
karin den för att
vara fylld med
gröna hjärtan) -
jorden luktar honung.

ni

om hur det verkligen går i perioder
inte bara det att komma på
utan också det att hålla fast,
att de två måste sammanfall, förbli oskiljaktiga
för att något ska kunna fästas. på papper.

ni

ni

det hängde färgranna
tygband i taket
och jag förstod ord
och sammanhang
men inte en mening.
mål och medel
sade man
och åt sedan lunch.
kött och oljigt ris
ur skär frigolit.