:@lantis
lär mig känna
igen
söndag, juli 08, 2007
lördag, juli 07, 2007
africani
"Afrikaner bakades förr i nunneklostren runt om i Toscana, men idag är de svåra att hitta - möjligen beroende på den extremt långa vispningstiden."
fredag, juli 06, 2007
e-nummer
strindberg sägs ha skickat över tiotalet brev om dagen. i min ungdom såg jag det som omöjligt, men nu är jag sedan ett par år där själv.
torsdag, juli 05, 2007
477
jo, jag ber och ger och undrar. nej, nu blev det relishton. jag menar att många jag beundrar också får mig att undra.
onsdag, juli 04, 2007
473
tänk om det jag silar, det jag glömmer, det jag inte skriver, som jag bara tänker är det verkliga, något som räcker, som skevar rätt? fast glömmer jag någonsin något, sjunker det inte bara in och färgar, fäster, finns till bakom och influerar allt nytt och vidare? som oframkallade negativ. typ. och presens i tänket en ljuskälla.
tisdag, juli 03, 2007
466
på wasagatan 2 a, göteborg, kurs- och tidskriftsbiblioteket, finns skrivare vid namn karin, kajsa och karla.
458
farfar hade en kompis som hette lis. jag var mycket fascinerad. citronmeliss, citronmeliss, brukade jag tänka. sedan vann jag en mjukisbjörn och kallade den lis e berg.
456
har i min telefon tryckt in "mjukisbjörn" i ett osänt sparat meddelande, och nu helt glömt vad jag velat mena.
454
marginaliserade grupper använder, fyller, täcker hela pappret. sägs det. också att marginaliserade grupper i n t e tar sig plats.
453
om jag nu hade haft min gula bok här att skriva i, skulle långa stycken följa av natur och människor och bernsten och sten och tall och flagande bark från min hjärna och kropp.
måndag, juli 02, 2007
443
från andra familjer än min egen har jag lärt mig etiketten. i min familj hänger och klistrar vi de flesta.
tisdag, juni 26, 2007
437
nej, det är inte så enkelt som att bloggar är individualism, privatism, enskildhet, lathet. det må vara likens egenhet, men också kollektivt, nät, den privata offentligheten, den offentliga privatheten. masskommunikation. ja masskommunikation på alla röda trådar.
434
före gymnasiet skrev jag jämt med blyerts (ostiftat, eller ja, med trä runt stiftet, inte plast) och tyckte bläcket var kladdigt. på gymnasiet upptäckte jag det svarta bläcket utan kulspets. det var ungefär samtidigt som litteraturen och den akademiska kulturen. min morfar skriver med reservoirpenna och är lärare, min far med extra tjock blyerts och är maskinist/direktör. var skriver vi upp detta?
måndag, juni 25, 2007
429
av könet ämnad för sömnad kan man tänka, men när jag blev placerad vid symaskinen med knähäv och trådavklipp, kände jag mig tvärtom som en man. med förvånade uppmuntrande blickar möttes jag av förbipasserande män och glada utrop över raka enkla sömmar på etikett fick jag av kvinnorna.
428
det fanns en lång tid då det var sällsynt att man ringde fel människa för att den råkade ha rätt namn; om man ringde fel var det för att pekringret hakat sig i ringarna, eller tummen lärt sig dubbelklicka de allt mindre knapparna. nu är det åter möjligt, just som när man med rösten sa till damen i växeln ett namn, händer det nu att man skypar rätt mans namne fel.
427
så går jag ut från lagret till pressen och möter en åtta år äldre kopia av mig. jag blir mållös.
söndag, juni 24, 2007
lördag, juni 23, 2007
420
när jag på min väg mellan huvudstäder passerade karlskoga (där jag har tio stolliga kusiner) tänkte jag en sekund: "ett sådant vackert litet muminhus", sedan såg jag att det stod "bofors" på det.
pre-skri (b) errat (best of fax O17 at helgon.net) IX
Rubrik: ärenden i småstaden
Daterat: 06-24 18:02:00
och när jag så åter kan tillåta mig själv att samtala med min goda moder efter hennes di leva-utsvävanden, far vi efter avslutad arbetsdag till staden för ärenden. vi går i herrklädesaffären och beställer en murarskjorta, i fotobutiken och köper svartvitfilm, på lantmännens och köper vackra fröpåsar och provar stövlar och sydväst och ridhanskar, i sybehörsaffären och fyndar knappar från femtiotalet i svart och benvitt och guldiga paljettband och plyshtyg med breda svarta och naturvita ränder, tar en estetisk resebroschyr med matt yta och röda kinesiska drakar på framsidan, och hämtar en för alltid trasig bilradio hos kim med den lågmälda attityden, de klassiskt nördiga fyrkantsglasögonen och det stora tekniska kunnandet.
jag köper nästan aldrig något, dock öppnade jag häromdagen en konservburk med pengar jag sparat sedan mycket unga år. tjugolappar kan visst bli för gamla nuförtiden.
ulricehamn är vackert, också en dag då gråregnet hänger i luften. husen är fina och allt är så lugnt, så lugnt.
på landet blandas regnet med koskitsdoft och små vilsna hundkexblommor. på landet äts det sommartårtor och ses på något sorts stort sportarrangemang, eller har det redan slutat?
isolationen är fullkomlig, tekoindustrins monotona arbetsuppgifter och sysslor behagliga.
jag har dödat min mobiltelefon och klippt luggen kort. i bakgrunden läser en röst som låter som min svensklärare utvandrarna med hes stämma och rullande frånvaros-r.
----------------------------------------------------------
Rubrik: vistas vid socknens slut
Daterat: 06-25 19:22:00
idag klev jag rakt ut i trädgården i min randiga herrpyjamas och de allför stora seglarstövlarna av dålig kvalitet vi köpte inför en segelkurs med bortskämda överklassbarn och amerikanska tvillingar och fräkninga unga män, och skruvade av hänglåsanordningen på den gamla fallfärdiga lekstugan med getingbon och trasmattor. jag försökte sätta upp den sedan på dörren till mitt rum med häftmassa för att stänga ute skrik och hysteri. projiceringsgräl är vanliga den här tiden på året då solen eller globen vänder.
jag funderar på om sådana där knep och smålustigheter, som att bädda säck och gillra så att någon får en hink med vatten över sig då den öppnar en dörr, någonsin fungerat. jag är arg och ensam och känner för att slå sönder saker, krossa porslin och knivhuggas. men jag orkar inte ens riva isär tidningspapper långsamt, sorgfullt och estetiskt. jag sover istället och drömmer och förlorar allt av det lilla sociala förstånd jag någonsin ägt.
så kommer morfar och sätter sig i min stol och berättar om tiden i skogen på somrarna för att tjäna ihop till studierna, om duktiga kusiner och hur arbetsamt allt är ibland.
jag tänker att jag aldrig mer ska gå i skolan, att jag ska åka till karlstad för att träffa min skrivarvän från mellanstadiet, vi som var på stora bilder i en monter på bokmässan.
sen så kommer min morbror och ger mig en femhundralapp och jag säger nej, du behöver den bättre, du släktens intelligentaste som jobbar med att sortera tidningar om natten, som lever på existensminimumgränsen, och han frågar om jag vill ha en snus och till vilken stad i europa vi ska resa när han fyller år.
fast jag har vänner här hemma. de ringde igår och blev så besvikna när jag inte ville följa med dem till falkenberg, de hade ordnat med leg och allt och min bästa barndomsväns pojkvän hälsade att den här gången kunde jag väl supa som dem. men jag sa nej, men älskar dem för deras omtanke. på andra håll är allt så komplicerat och labilt, och det kan faktiskt räcka med ett själv.
----------------------------------------------------------
fredag, juni 22, 2007
408
jag skulle göra mig bra i en totalitär stat för en av de sakerna jag gör är att skriva programatiskt om p1. hursom sändes på vågorna en gång ett program om var den borgerliga idédebatten tagit vägen. de sa blorgen, och och individ individ individ
406
jag kan önska att jag gav mig och bokstäver mer tid. samtidigt vet jag, att ju mer tid jag har desto mindre bågar blir det. jag skriver:
när jag menar att jag arbetar med räknande och asiatiska färger, när jag menar att jag tillbringar mina dagar bland västerländska klädkoder och struntar i dem. och det blir kanvara oförståligt,
404
'ack denna förnumstighet' tänker du när du läser nedan, och du har naturligtvis rätt. mina texter, ljud och handlingar blir längre desto mer geografiskt 'perifert' jag vistas. detta skrivs i barndomshemmet.
drakdilemmat
delvis på grund av min bakgrund - delvis på grund av modet - tillåter jag mig själv en astrid lindgrensreferens. det är en av männen med fårat ansikte, som strider för rättvisan med händer och fötter, som säger till jonatan lejonhjärta: "om alla vore som du, skulle det onda segra". och skorpan, som svarar: "nej, om alla vore som jonatan, skulle det inte finnas någon ondska". jag tänker på det när jag tänker på tänkesättet att allt är konstruerat, och passerat modernt. om alla vore "postmodernister" skulle kanske inte de hemskheter och orättvisor som materialister (och nu är jag usel, för jag tänker inte definiera mer än att säga att jag främst inte syftar på de med "språk" i prefix) ser och försöker göra något åt. om alla tänkte: "nej, krig är en social konstruktion", då skulle kanhända krigen upphöra existera, men så länge inte alla tänker så existerar mänskliga lidanden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
