måndag, augusti 25, 2008
torsdag, augusti 21, 2008
textliv
låt mig säga så här: jag skjutsades hit och trängdes ut någonstans mellan vänern och vättern, den blödande mamman och den blodrädde pappan. det stod böcker i bokhyllan, men mest om "barn i stan", och hundra månar lyste från de tunnaste sidorna. kanske fanns det någonstans en onkel utan hylla, som mumlade ekelöf och kerouac, och en mormor med hyllor med fröding och trängandes tyskar. men jag stod emellan och brevid. jag läste bra men glest - ack så glest - och långsamt. jag står brevid. jag håller fingrarna på teoretikernas ryggar, har någon sort av något jag vill kalla överblick, men något sådant förutsätter höjdskillnad. det går för långsamt, eftersom jag måste lägga grunden först, skruva billy, skumma innehållsförteckningen. vi tar alla vid, men med vilken vidd? vi löser alla gåtorna, men på vilken sida börjar vi?
t-ex-t-il
allt jag rör vid blir ej guld
allt jag rör vid faller ej sönder
men överallt jag rör mig ligger gem
guldiga små grejer, som får texter att hålla ihop
allt jag rör vid faller ej sönder
men överallt jag rör mig ligger gem
guldiga små grejer, som får texter att hålla ihop
onsdag, augusti 20, 2008
t-ex-t-il
"Men exakt samma problemställning kring gränssnittet mellan kropp och text – en problemställning som får sin konkretion i gravstenen och dess inskrift – är vital för barockpoeten."
tisdag, augusti 19, 2008
t-ex-t-il
det kanns pa samma gang sa mycket javligare och battre att vara en i gruppen som kampar med "the anxiety of authorship" snarare an "the anxiety of influence".
extrakt
"–Det hade passat mig betydligt bättre att vara radikal – och få göra uppror. Men som det nu är har man inget annat val än att motverka förytligandet och fördumningen."
textliv
jag laser en avhandling fran 79 och roas av de sma ingreppen som gjorts for hand i den skrivmaskinstryckta texten.
t-ex-t-il
jag tanker mig en konstkatalog om objekt som bara finns i huvudet. jag tanker mig en varldskarta med titeln afrika, dar den afrikanska kontinenten ar utskuren.
söndag, augusti 17, 2008
tisdag, augusti 12, 2008
måndag, augusti 11, 2008
söndag, augusti 10, 2008
lördag, augusti 09, 2008
fredag, augusti 08, 2008
torsdag, augusti 07, 2008
t-ex-t-il
är jordgubbars relation till smultron, som hundens till vargen och folkdräktens till kläderna?
t-ex-t-il
jag kan tänka att vi har kommit långt, när vi kan säga, skriva, "det är så 1998" och bli förstådda i detaljen och i djupet.
skafferi
jag vet inte om det är något unikt för min generation, i den delen av världen jag kommer från, men jag växte upp i ett hus med ett äkta skafferi. ett högst bokstavligt skafferi, som man gick in i, där det var mörkt och luktade konstigt.
onsdag, augusti 06, 2008
textliv
därför har jag också – som jag sett det – valt att inte skriva ”dej” och ”nån”, för att visa att jag kan - behärska - ett medvetet, smått oåtkomligt, förfinat, strävande språk, för att jag sett det som ett val, att försöka komma så långt att jag kan välja, mellan lantisvästgötskan och den slipade, icke klassificerbara vältaligheten. men, nu känner jag mig osäker. jag klättrar mot centrum, men är det inte snarare valet av centrum, centret som begrepp från första början, som jag bör angripa, riva och skrubbas mot? - jag kan inte helt sätta ord på det, jag vet inte vilka ord jag ska sätta på det. är inte det jag vill, bara att bli lyssnad till, sedd, läst, hörd: förstådd? och för att bli det har jag valt att apa efter det språk makten har, och givit mig själv självförtroende i att göra det. jag har intalat - som jag kanske ser det nu, lurat - mig, att det här är min ton, mitt språk, så som jag vill framställa mig inifrån. (eller har jag överdrivit jargongen med flit, varit ironisk, förstärkt och förstorat för att förlöjliga, få någon att se det absurda? som en pajas? som en pajas, som vet mer än publiken och varför de hånar honom?)
t-ex-t-il
frågan om varför jag kom hit har hela tiden från min sida vållat ett besvärat leende, ett invecklat pannuttryck. av många anledningar, på många nivåer (personliga, praktiska, politiska, poetiska…), har varit mitt svar, och kanske också den alltid så delade sanningen. men – jag tror att jag är redo nu, för att inse och för att svara, att jag har hittat en övergripande, klar och avgränsad formulering: ―jag har vuxit upp i en rik del i världen, i ett – som vi säger – fritt och socialdemokratiskt, byråkratiskt land. jag har tillbringat mina senaste år på – som vi säger – ett av europas mera ansedda, anrika och i mångt konservativa universitet, vid världens äldsta statsvetenskapliga institution. ―jag behövde se något annat, lära mig se på annat, lära mig se på ett annat sätt. det var tvunget så och nu är jag här – för att växa upp – för att väckas upp. jag vet att allt det här är stereotypt och problematiskt, och jag är så otroligt tacksam just över att inte bara vara medveten om det, utan också vara beredd att bli ifrågasatt – ges svar på tal.
måndag, augusti 04, 2008
torsdag, juli 31, 2008
t-ex-t-il
min lagstadielarare brukade be oss barn att "tala med sma bokstaver". jag undrar om hon fortfarande uppmanar sina elever att tala i samtalston medelst samma fras. det kanns inte som att den betyder samma sak nu. de sma bokstaverna ar inte langre viskningar - mojligen sorl. istallet ar det de stora bokstaverna, som signalerar undantaget, skriket, den desperata, okontrollerade, pockande, irriterande, platstagande stravan efter luft, lasning och lyssnande.
t-ex-t-il
fragan ar egentligen inte varfor jag reagerar sa starkt har pa fortryckta gratulationskort dar ordet gud namns. egentligen ar val fragan varfor jag inte reagerar mer an latt genant och overseende, nar den svenska flaggan oreflekterat och oforklarigt stalls fram, liksom alla andra fodelsedagar, pa bordet, nar jag fyller ar.
sistajuli
det har ar en dag, som jag av en enda anledning brukar latsas som om jag inte kanner till. (ballonger)
onsdag, juli 30, 2008
för andra tankar:
är det inte sällsynt genomtänkt och snudd på vittert att döpa en mjölsort till 'gyllene molnet'? och därtill smålustigt och lite udda att trycka det på påsen med bokstäver i professor baltazarstil?
tisdag, juli 29, 2008
linn ser
nar jag reser ar stimulansen bikonkav,* upplevelsen utanfor, jag i? nar jag laser ar stimulansen bikonvex, upplevelsen inuti, bagnande?
*"konkav, om ytan på en kropp: buktad inåt mot kroppen ('urholkad')."
*"konkav, om ytan på en kropp: buktad inåt mot kroppen ('urholkad')."
måndag, juli 28, 2008
textliv
nar de tanker, att jag skrivit som bast, ar det for att jag lart mig tegelstenarna, symbolerna, apat efter dem, harmat, omedveten om deras existens, trott att det var mina egna tankar. nar jag laser om texterna, och laser om dem, ser jag vad de sett, men som jag inte sag, nar jag skrev, innan jag hade lart mig, sett utgangspunkterna. jag petar pa, och anvander teorier och tankesatt, innan jag studerat dem. pa intet vis, for att jag uppfunnit dem pa nytt, pa egen hand, utan just for att mitt sprak, mina tankar, fangar upp vad som sags, gar baklanges, tar applikationerna och gor teorierna, som redan finns. jag skriver oppna texter, jag skriver oppna brev, och de tror att de alskar mig, de tror att jag ar de och att de ar jag. jag larde mig skriva, fore dess jag kunde lasa.
söndag, juli 27, 2008
t-ex-t-il
jag ar sa van att bara kunna absorbera. han sager att inlarning ar aktivitet och deltagande. det ar forstas sant, men jag sitter tyst i klassrummet och lar mig. jag sager emot tyst, och jag tanker, och skriver fragetecken och alternativ i marginalen. maste jag vara aktiv pa det konventionella sattet? ar bara ett muntligt, direkt, nuvarande, narvarande deltagande ett deltagande? jag ar sa van att inte behova prova mig fram, och lara mig sa. sa van att bara vanta tills den punkt (da) jag forstar (och kanske forst da agerar). jag arbetade pa en bondgard i ett land, vars sprak jag inte talade. men jag forstod. bara genom att anstranga mig extra noga, och fantisera lite, forstod jag. jag laser en kurs, pa ett sprak som jag inte talar. men jag anstranger mig och forstar. visst inte allt, men om jag skulle sitta likadant tills tiden tog slut, skulle jag forsta. menar jag det, ar det verkligen sa?
lördag, juli 26, 2008
text liv
jag tanker, att det kanske finns en anledning att ord med fixet '-livet', ofta sarskrivs. student livet. vuxen livet. men jag ar inte sarskilt fortjust i orden alls, ihop eller isar.
om närvaro och frånvaro, om skriven text och talat språk, om seende och inte, bibliotek och pappershögar
'ser dig inte längre i bibban.'
fredag, juli 25, 2008
a, a, o
de klamrar,
jag klickar,
markerar,
stror blatt over,
ctrl se
ctrl ve
ut och in
genom
vidare
ring
och
prickar
jag klickar,
markerar,
stror blatt over,
ctrl se
ctrl ve
ut och in
genom
vidare
ring
och
prickar
textliv
den lilla omsorgen, att klippa a, a, o ur andra texter, foga in dem: ljud, bild, klipp, utandning.
t.ex.
hon väcks upp,
hon blir vuxen livet
hon väcks upp,
hon blir vuxen
livet
hon väcks upp,
hon blir vuxen
-livet
hon blir vuxen livet
hon väcks upp,
hon blir vuxen
livet
hon väcks upp,
hon blir vuxen
-livet
torsdag, juli 24, 2008
tisdag, juli 22, 2008
textliv
jag tanker mig en haftat textsamling, mojligen forkladd till damtidning, mojligen enbart tryckt i marginalerna, med winnie madikizela-mandelas spagettirecept och spagettifilmsliv och smyckespreferenser, en intervju med gorel kristina naslund, och en med ludmila enquist, en jamforelse mellan, och en postkolonial analys av, nutida elektroniska resedagbocker och renassansens reseskildringar, och mojligen nagra snygga, spridda foton, garna diptyker.
t-ex-t-il
det fascinerande med ett ord som kan betyda samtligt av "litteraturalskande", "skonlitterara", "sonderfalla", "kanna lukten av" och "skogsfru".
måndag, juli 21, 2008
textliv
då det visar sig vara praktiskt omöjligt att följa kursen "Comparative Public Policy in Southern Africa", registrerar jag mig genom ett infall på kursen "Metawetenskaplike Grondslae van die Literatuurwetenskap". under den första förelsäsningen ombeds jag skriva ordet "skälla" på svarta tavlan, erbjuds privatlektioner i poststrukturalism, samt beles av klassens längstframare.
söndag, juli 20, 2008
fredag, juli 18, 2008
t-ex-t-il
det sympatiska med forelasare som talar lagt, inte for att de ar nervosa, utan for att de vill att vi ska lyssna uppmarksamt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
