söndag, januari 19, 2014
lördag, januari 18, 2014
Beskriv dig själv med tre ord
"Får jag använda två? Tjuren Ferfinand. Så har också en psykoanalytiker beskrivit mig."
nu
N tror att allt jag säger handlar om rosa moln. när hon frågar om jag känner till stadsdelar i malmö säger jag att min uppfattning om staden är sapfisk, dvs fragmentarisk.
fredag, januari 17, 2014
torsdag, januari 16, 2014
nu
Men däremellan och utöver - den här oändliga och oundkomliga bristen. Det helt igenom mänskliga. Den skrämmer honom. Han vet inte om han vill öppna upp sitt neurotiska nät som skyddat honom för den och släppa in den.
nu
när man gått hemma och tänkt att man är låtsassjuk och går ut och gör något och till sin besvikelse och förvåning märker att man faktiskt är sjuk påriktigt.
onsdag, januari 15, 2014
då
Han lämnade dalen med cederträden,
han lämnade systern och modern. Han steg in i arken, som han varit med att
bygga, det stora skeppet av cederträ, steg han in i, kände doften av säckarna,
och de for ut. Först över sandkornen, öknarna, sedan kanade de vidare över
länderna, lundarna, för att slutligen nå havet. Det skummande havet, det
spräckta bubblande saltvattnet. Safirer, zirkoner och akvamariner stänkte mot
fartygets hårda yta, knastrade under dess våld. Men detta rörde inte Ferdinand.
Han satt i fartyget med farbröderna, hovet. Han vaggades runt i fartygets mage,
öppnade tunnor med nötter och öl. Befallde – och gungade med. Ett barn på upptäcktsresa,
en yngling på återfärd, en man på erövringståg, en landsman i tuggande ådror
med skenhelighetens tjocka hud.
Ferdinand
stod i kölen, han saknade inte sin syster, men sänkte ändå ett av de urdruckna
faten i havet, med ett tecken på liv, ett tecken på kärlek. Jag kommer åter och
åter igen, viskade han in i öltunnan. Vindarna leker, skeppets segel spänns,
dess vithet skiner under allt större solar, vågorna skvalpar i mig; när vi
funnit vårt kors, skickar jag guld och myrra, slavar och druvor åt dig.
Men knappt hann det ske förrän
vågorna drogs upp, knöt sig som säckar kring kajutor och mäss. Skyn sänktes i
vattnet och de salta vindarna var vågor var storm var mörker och gungning och
skummande ljus. På durken stod Ferdinand med händerna flätade, på knä; han
kräktes och svor, surrade fast sig och bad. Himlen var tung var flytande
råolja, krämiga tankar och påträngande djup. Bläckfiskar, valar, vidunder,
sjöstjärnor, stjärnor, havsormar, odjur,
Orions bälte, oro, sjöjungfrur och
treuddar
Hela skeppet knäcktes mot havskantens
hackiga egg, bröts upp rann ut, lämnade blott skal på ytan och botten, skal och
ögon, blinda blickar.
Uppehåll och bortdomning, uppehåll
och bortdomning, skeppets skärvor oräkneliga, ett krossat krus.
nu
en underlig sorts revirpinkande
i samma punkt
men var och en för sig
i varsina tillfällen
ett gränsdragande som späds ut och sköljs bort
i samma punkt
men var och en för sig
i varsina tillfällen
ett gränsdragande som späds ut och sköljs bort
tisdag, januari 14, 2014
nu
han säger: "människor tycker om när man öppet kommer med sina känslor till dem, det spelar ingen roll vilka känslor det är." han tänker efter: "jo, det ska vara sorg, ilska, passion eller glädje - de renodlade känslorna."
nu
vi ses och talar om ordning, bokstavlig ordning, men båda vet vi att det egentligen handlar om annat
nu
du talar om lidelse och lidande som om de inte hörde ihop, när jag påpekar det, ler du förläget, stannar upp och upprepar orden "det är väl bara en fantasi, en fantasi, min fantasi" och jag tänker på bristningar och brister och vänder själv bort blicken, rodnar kanske nöjt, reser mig och hämtar mera vatten
nu
hon har ett ansikte som utstrålar så mycket - jag vet inte riktigt vad - att jag måste vända bort blicken
måndag, januari 13, 2014
söndag, januari 12, 2014
nu
"De ord vi inte skrek, de oföljsam tårarna, den förbannelse vi svalde, frasen vi förkortade, den kärlek vi dödade, blev till magnetisk järnmalm, till turmalin, till agat, blod stelnat till cinnober, förkalkat blod, som tyngts till matthlänsande bly, oxiderats, blod som blivit aluminium, sulfat, kalk, den mineralrika glöden från döda meteorer och utmattade solar i skogen av döda träd och döda begär."
nu
"Jag skrattar, inte när det passar in i mitt tal, utan när det passar in i mitt tals underströmmar."
Böcker jag lånat ut och nu saknar
Ahmed - Vithetens hegemoni
Carson - NOX
Foucault - Övervakning och straff
Fronesis - Bostad
Hagerup - Grufulle tomrom
Munro - För mycket lycka
Pamuk - Istanbul
nu
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
fredag, januari 10, 2014
torsdag, januari 09, 2014
onsdag, januari 08, 2014
tisdag, januari 07, 2014
måndag, januari 06, 2014
söndag, januari 05, 2014
lördag, januari 04, 2014
nu
sökandet efter självet som sökandet efter hjälp, jobb och gud som sökandet efter modersgestalter att upprätta relationer med gränser och oberoende i och från.
torsdag, januari 02, 2014
tisdag, december 31, 2013
nu
nästa år är min ambition att få en inkomst så att jag kan leva ut alla mina nyrika begär och bli så intellektuellt stimulerad att jag nästan blir borgerligt witty.
nu
det bästa med Fronesis är att de fånigt pretentiösa texterna står sida vid sida med de briljanta, så att skillnaden verkligen märks
torsdag, december 19, 2013
söndag, december 08, 2013
lördag, december 07, 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
