"Hon är en hjälte. Hon står
upp för sina egna åsikter och vägrar gå med på det hon inte tror på. På det
sättet är hon kanske en anarkistklyscha, ett slå-in-öppna-dörrar-exempel, ett
försök till frigörelse som bara bekräftar ett maktmissbruk för att det påstår
självklarheter, för att det därmed bekräftar en underordning, för att det går
med på den underordningen; själva det chockerande faktumet att denna unga
flicka skulle kunna ha något att komma med. Den unga kvinnan som störtar
kungen, som är klokare än kungen, modigare, en mer lämplig makthavare. Varför
anses det så radikalt?
Hon är ingen hjälte.
Antigone är ingen hjälte. Hon är ingen klassiker. Ni har fel. Hon räddar ingen.
Hon problematiserar, det är det hon gör. Hon ifrågasätter det till synes givna.
Det är det som gör henne till den största, den modigaste, den mest radikala.
Det är det som placerar henne över Kreon i ett kunskapsfilosofiskt perspektiv,
ett moraliskt. Inte att hon har rätt utan att hon problematiserar, att hon
förordar ambivalensen, tvehågsenheten, ovissheten i varje situation. Att hon
står ut med ovissheten. Hon är radikal för att hon omfamnar osäkerheten. För
att hon inte vilar, inte lutar sig tillbaka. Hon är radikal för att hon vänder
på begreppen, för att on går till botten, analyserar, följer begreppen tills hon
visat upp deras ursprung. Hon är radikal för att hon tar ansvar för sin frihet,
sin självständighet sin frihet att göra det goda när omständigheterna säger
till henne att göra det lämpliga. Hon är radikal för att hon belyser det faktum
att den högsta subjektiviteten är någon annat än egoism, för att den inte har
med egoism att göra, för att hon påstår att det subjektiva, bara det subjektivt
sanna, slutligen är det enda värde, den enda moral vi har att förhålla oss
till, oavsett lagar, oavsett lagar, oavsett politiska maktapparater. Hon är
radikal för att hon låter medmänsklighet gå före lagar, för att hon visar att
kungens egoism, hans rädsla för folket, hans stolthet och feghet är något annat
än den självständighet som gör en människa sann, modig och empatisk. Hon är
radikal för att hon fördömer deras moral och därmed gör världen till en bättre
plats. Hon ställer narcissismen, nämligen kungen, mot sin egen tro på alla
människors lika värde inför döden. Hon beskyddar brottslingen. Hon tar parti
för den som inte är värd hennes beskydd. Hon sliter isär sig själv, det är det
som gör henne radikal! Hon problematiserar hjältemod och moral. Hon tar tillbaka
mänsklighetens största ansvar: Att leva i sin fulla frihet. Den moral de
förhåller sig till skadar. Den tillåter människa att sätta sig till doms över
människa. Det är inte moral, det är våld! De utövar våld i moralens och
rättvisans namn. De dömer varandra och sätter upp regler för varandras liv för
att slippa ta ansvar för sin egen frihet, för sina egna möjligheter, för det
liv de har på jorden. Det enda. Av allt de kan välja att göra är det det de
väljer; att sätta sig till doms över varandra, att värdera varandras val. Hon
påminner oss om vår verkliga frihet. Hon påminner oss om att tänkandet är ett
mod, att osäkerheten är kunskap. Hon påminner oss om skammen i den ena stunden
och i den andra stoltheten. Pendlingen!"
