->

jag måste sluta umgås med kristna 

->

av allt jag är är inte positiv och pedagogisk de två mest framstående egenskaperna. #konstantmissförstådd

->

vad skulle hända om vi på riktigt var lika känsliga som vora ömmaste punkter? som samhällen, som människor?

->

vem behöver knark när man har min hjärna?

->

jag har levt ett helt liv i växlande molnighet, hämmad av omväxlingarna snarare än överraskad som jag skulle ha blivit av högsommarsol som växlat till åska och tillbaka 

->

är samhället en dysfunktionell familj?

->

jag vill också ha en trygg anknytning.

->

ångest=själens åskväder

V

->

idag hade jag tänkt skriva fragmenterad prosapoetisk aotofiktion men skrev istället ett svar på jobbannonsen med rubriken "Är du världens trevligaste byråkrat?"

->

Sommarångesten nu också med rakt hår!

->

->

en stark längtan efter att dö eller flytta till landet eller genomförandet av något lika orimligt.

->

varför är vi inte i paradiset? varför bor jag inte på landet?

->

varför är vi inte i paradiset? varför är inte kyrkor öppna dygnet runt?

->

->

de verkliga sommarmänniskorna är de utan hem, som året runt tar en sipp öl och blundande lutar sig tillbaka under ett träd i en park.

->

egentligen vill jag bara bo i ett hus på landet tillsammans med en oneurotisk lite äldre ev frånskild man som läst foucault och avla barn och skriva och gå i skogen och ibland åka på utlandssemester och vara volontär någonstans.

->

det är ok. ni passar bättre.

->

förhållandet mellan efterbliven och bortskämd

->

i storm och sorg 

->

är det åska i luften eller jag som har mens?

->

summan av alla selfies är gud

->

jag vill att det ska vara mysigt och intelligent jag vill att det ska vara snällt och experimentellt jag vill att det ska vara mjukt och tänkande 

->

det är ett större problem att du är snyggare än mig och att jag är smartare än vad du är än att vi inte är lika gamla

kom du glade sjömatros

du ska få min röda ros

du är gammal

jag är ful

->

var det proseccon, litteraturen eller värmen?

->

jag vill ligga brevid dig och prata om livet/världen

->

det är för att jag är rädd för att det ska ta slut som jag aldrig börjar 

->

jag skulle vilja driva ett familjeföretag med dig lol

->

morfar som sedan han var tjugo varit tunnhårig frågar "är han flintis" som en av de första frågorna när jag berättar att jag är intresserad av dig. jag visar en bild på dig och han säger nöjt "han är flintis" 

->

jag hör migsjälv gång på gång ta upp ämnet "författarens kropp"

->

jag försöker läsa thomas av aquino men tänker mest på dig.

->

hellre 'både och' än 'inte'

->

jag försöker läsa luthers stora katekes men tänker mest på dig.

->

"älska mig och gör vad du vill"

->

min röst blev mjuk av dig nu är den vass igen 

->

det är så mycket luft i hennes kram att den känns som en kindpuss 

->

är det astma eller är det ångest?

->

egentligen tycker jag inte om att lära mig saker; jag tycker om att kunna saker. egentligen tycker jag inte om att lära känna människor; jag tycker om att känna människor. det är inte helt sympatiska drag.

->

om det inte vore för mössen och snöskottningen och den helt tomma vintern

->

min gälla västgötska galopperar fram tillsammans med mitt tolvåriga kynnes hyss och bus

->

"älska Gud och gör vad du vill"

->

snäll och experimentell

->

"I dagsläget består området främst av efterkrigshus byggda i sten."

->

ånger inte ångest

skuld inte skam

->

säger man mänsklig tillräckligt många gånger blir det älskling.

->

få saker värmer själen som gröt

->

'ju närmare döden desto tryggare'

->

kanske är jag bara gränslös i tydligt auktoritära interaktioner

->

I foajén en man som med hög röst berättar för en bekant om alla platser i Europa han ätit råbiff och därefter Imodium på. 

Vintergäck och ett jacklöst barn med gyllene moonboots i rabatten.

Ett medelålders enäggstvilling-par står tyst och ser på Stockholm skyline från Fjällgatan med samma min och likadana glasögon. 

->

en titthålsoperation 

->

gränslös i sitt närmande som en kniv eller som vatten?

->

jag har ett lite kantigt sätt men ibland får jag människor att skratta 

->

min terapeut hade satt fram en vas med orange ranunklar på fönsterbrädet alldeles bakom sig. hon sa: "egentligen är jag en jätteintressant person för dig."

->

generationer av gränslösa mödrar
koloniserande modersländer

->

hur ser den asexuella texten ut? bågnande av sublimering, eller stelt steril?

->

förlåt

->

"Fruktstånd med '''frukt''', i vardaglig mening Kapselfrukt hos Jungfrun i det gröna, en botanisk '''frukt''' En frukt är i botanisk mening blomväxtdelar som bildas för att fortplantning av växten ska kunna ske."

->

har jag så mycket separationsångest att jag blir ledsen av att klippa håret?

->

det luktar hovmästarsås på trottoaren

->

här sitter jag och känner sorgen

->

och all denna idyll som inte är min

->

är det pms eller är det livet?

->

inte ens min terapeut förstår mig 😁

->

ibland känns det som om jag levt som att jag var 23 i över tio år. om någon skulle kasta en eka, ett torp, ett par barn, en partner/fd, en prenumeration på Tidningen Vi, några grå hårstrån och en tillsvidareanställning över mig skulle jag förmodligen inte tacka nej idag.

->

morfar säger: "Mulen morgon ger glad dag." och att min tendens att aldrig komma för sent "tyder på en förfärlig säkerhet i huvudet."

->

jag bär en lyckligt trött hjärna hem

->

silver och alléer

->

jag har aldrig varit ambitiös. i en viss period tog mina neuroser sig sådana uttryck, men det var övergående.

->

denna morgon jag känner inte ett spår av ledsenhet

->

jag är en kritisk massa

->

jag är för lat för att skriva prosa och för dum för att skriva poesi 

->

det går bra att hälsa på men allt är gammalt 

Ouzounidis Antigone är min Jesus

"Hon är en hjälte. Hon står upp för sina egna åsikter och vägrar gå med på det hon inte tror på. På det sättet är hon kanske en anarkistklyscha, ett slå-in-öppna-dörrar-exempel, ett försök till frigörelse som bara bekräftar ett maktmissbruk för att det påstår självklarheter, för att det därmed bekräftar en underordning, för att det går med på den underordningen; själva det chockerande faktumet att denna unga flicka skulle kunna ha något att komma med. Den unga kvinnan som störtar kungen, som är klokare än kungen, modigare, en mer lämplig makthavare. Varför anses det så radikalt?

Hon är ingen hjälte. Antigone är ingen hjälte. Hon är ingen klassiker. Ni har fel. Hon räddar ingen. Hon problematiserar, det är det hon gör. Hon ifrågasätter det till synes givna. Det är det som gör henne till den största, den modigaste, den mest radikala. Det är det som placerar henne över Kreon i ett kunskapsfilosofiskt perspektiv, ett moraliskt. Inte att hon har rätt utan att hon problematiserar, att hon förordar ambivalensen, tvehågsenheten, ovissheten i varje situation. Att hon står ut med ovissheten. Hon är radikal för att hon omfamnar osäkerheten. För att hon inte vilar, inte lutar sig tillbaka. Hon är radikal för att hon vänder på begreppen, för att on går till botten, analyserar, följer begreppen tills hon visat upp deras ursprung. Hon är radikal för att hon tar ansvar för sin frihet, sin självständighet sin frihet att göra det goda när omständigheterna säger till henne att göra det lämpliga. Hon är radikal för att hon belyser det faktum att den högsta subjektiviteten är någon annat än egoism, för att den inte har med egoism att göra, för att hon påstår att det subjektiva, bara det subjektivt sanna, slutligen är det enda värde, den enda moral vi har att förhålla oss till, oavsett lagar, oavsett lagar, oavsett politiska maktapparater. Hon är radikal för att hon låter medmänsklighet gå före lagar, för att hon visar att kungens egoism, hans rädsla för folket, hans stolthet och feghet är något annat än den självständighet som gör en människa sann, modig och empatisk. Hon är radikal för att hon fördömer deras moral och därmed gör världen till en bättre plats. Hon ställer narcissismen, nämligen kungen, mot sin egen tro på alla människors lika värde inför döden. Hon beskyddar brottslingen. Hon tar parti för den som inte är värd hennes beskydd. Hon sliter isär sig själv, det är det som gör henne radikal! Hon problematiserar hjältemod och moral. Hon tar tillbaka mänsklighetens största ansvar: Att leva i sin fulla frihet. Den moral de förhåller sig till skadar. Den tillåter människa att sätta sig till doms över människa. Det är inte moral, det är våld! De utövar våld i moralens och rättvisans namn. De dömer varandra och sätter upp regler för varandras liv för att slippa ta ansvar för sin egen frihet, för sina egna möjligheter, för det liv de har på jorden. Det enda. Av allt de kan välja att göra är det det de väljer; att sätta sig till doms över varandra, att värdera varandras val. Hon påminner oss om vår verkliga frihet. Hon påminner oss om att tänkandet är ett mod, att osäkerheten är kunskap. Hon påminner oss om skammen i den ena stunden och i den andra stoltheten. Pendlingen!"

->

"Den som är hämmad är glad."

->

"Den som inte lever räknar"

->

jag längtar inte längre ut

->

du blir ensammare av att gå i terapi

->

->

och jag skojar med bibliotekarien: nej, det är inte Ernst Brunner som skrivit "Den historiske Jesus". och han kontrar med att jag har en stor skuld på Dostojevskij.

->

det skymmer som det bara kan skymma i mars långsamt och blått och två barn med varsin glittrig mössa och en liten liten hund.

->

barnets hav

->

människor som har solglasögon i stan i minusgrader, människor som är unga och kallar en "vännen" utan syfte att trösta

->

statsvetare är töntar som vill se coola ut

poeter är coola som vill se ut som töntar 

de andra är bara töntar som ser ut som töntar 

->

hänga på flatbar, hälsa på kändisar, prata om projekt och panikångest 

->

ibland önskar jag att vi hade skrivit något mer intressant till varandra så att jag hade kunna använda mig av det. du använde dig en gång av mitt namn, men det är allt. 

->

kroppens knölighet den första mensdagen

->

->

Sorry and please

Du kramar mig. Kanske för att du brukar krama människor du möter och som du tycker om. Kanske för att vara tydlig. Med att du tycker om mig. Men inte på ett romantiskt sätt. Hej. Kram. Jag ser dig.

Kanske för att du själv behöver en kram. Du ser trött ut. Har en ledsen grundton.

Kramen är mjuk. Och lätt.

Jag lutar mig lite för långt åt sidan, hamnar mer mot din arm, eller hålrummet mellan den och din bål, än i din famn. Jag släpper. Du håller kvar din ena arm, som rör någonstans vid min höft, men ändå på ett tydligt icke-romantiskt men också icke-faderligt sätt, lite som om vi dansade.

Jag tror inte att du skulle hålla kvar på samma sätt om jag också var en man. Du håller kvar som för att säga något. Vara tydlig. Eller få kontakt. Omsorg. En ömsesidig tröst. Kanske mest som en dans?

->

det behövs ingen psykoanalytiker för att förstå vad som är mitt problem 

->

lypsylets pepparmynta skapar förvirring över vad som är inuti och utanpå.

->

en pojke matar änder jag hoppas det rinner från ett naturintresse och inte ur att han fått skämmas för sin matsäck

->

picklad rödlök är så vacker

->

ordet "rubrik" kommer från latinets ord för röd jord.

->

fryst bröd tinar snabbare än fryst soppa

->

men hur mycket snor kan det rinna genom en människa egentligen?

->

bäbisar som ser ut som gubbar och har leopardoverall.

->

jag vill fortfarande ha en kille i göteborg. jag vill fortfarande ha barn och en sommarstuga.