lov

på sikt
påskigt

lov

vi har cyklamen i ryggen
vi har trubbiga näsor
vi har cyklamen i ryggen
vi har trubbiga näsor




men vart går den lilla tråden?

lov

min litteraturguru och lärare har skrivit en bok.

woolf, woolf! sa björnen

lov

skrev en svit
breven sweet

lov

mina tårar
blir kommatecken
blir fåglar
blir trumpinnar
som jag gnager rena
sväljer
låter återkomma
rytmiskt
flyga
över raderna, linjerna
rynkorna
i ögonvrån
mina skrattrynkor med
saltvatten i dina
skrattrynkor med
saltvatten
dina ögonfransar
som ruvar som
vingar mot
mitt tålamod
min marschmusik
min parad över
linjerade block
avskalade
tårilar
längs grenar
längs havsvindar
mjuka, lena
klipphällar, kinder
dina kinder
gnager visslande
pipande
sväljande
iväg, flyktigt
men återkommande
här igen
i takt
med gryningen
med skymningen
med våra
flyttfåglar
kommatecken
du
kommatecken
fåglar
kommatecken
tårar
kommatecken
kom
kom
tecken
mina tårar i
rynkade vattenbrynet
åror i vågorna
havslinjerna
bläck mot båten
du i båten
mina vingar
dina skummande
vågor
döende fåglar
det var inte nu
det var då
jag skrev
fortfarande
skriver jag du
fast du är då
fast
fast i dået
de döende fåglarna
vårt fartyg genom
fjärden
lämnar
återkommer
strömmarna med
saltvatten
som tårar
som vågornas
baksida
skuggor
kommatecken
vilande fåglar
jag gråter
du far
som tecken
som kom
om våren
i båten
med
årtag
och årtal
i fina linjer
storstilat
mina skrattrynkor
vattnets skrattmåsar
havets skatter
dina tårar
mina återkommanden
alla dessa brev
över haven
där du sitter
mittemot
med tecken
mitt i
skrivtecken
sprängda ankor
gråtande
sväljandes
tillbaka
till
talen
vi talade
på klipphällen tallarna
kippandet efter andan
klippandet i papperet
skär upp tekniken
ta tillbaka
tecknet
ta tillbaka
kommanden
kom an
gör inte bryggan
tag tag
i saltvattnet om båda
sidor
alla blad
solens kronblad
på vattenytan
blåmärken
kycklingkött
rytmer mot
båtskalet
trummande
trumpinnar
åror
i ögonbrynet
dina ådror
blodet från
fåglarna
droppar på
trädens blad
i min bok
jag skriver
jag äter
jag gör inte ett pip
du ler ditt leende i
mitt leende
jag kysser din näsa
och lyssnar på skvalpet
din mes
din tita
dina måsten
alla stenar
som mackor
i havet
som bröd till
världens havande
du är min ande
inte mera
klä dig i
gråtdräkt
vila över vågorna
som skräddare
grädda bokändarna
gräsänderna
händerna
glöm inte händerna
ådrorna
teckenspråken
saltet
alltet
dina rynkor
mina ögon
över raderna
läsande
mina tårar
som återkommer
blir till tecken
du sväljer med
vattniga ögon
som flyger
över pinnarna,
träden
förändrar
återkomsten
flyttar vidare
ror till andra sidan havet
utan medhavda kycklingmackor
mina tårar
dina åkommor
alla åar uti havet
dina åtankar
mina å å å:n
och militäriska disciplinen
över dygnet
tårarna
som kom och gick
som solen över vattnet
medan vi satt
i samma båt
äggskalet i
syndafloden
vi får aldrig glömma
orden
änderna
tårarna
kommatecknen
för fåglarna flyger
förbi oss
när vi
ror i land
uppdikten
ur diken
och försvinner
in över bryggans ränder
rader
rim
och
kransar
av trädkronor
blad
tårar
klumpiga tecken med svans
kommer ingenstans
vi badar i
skrattrynkor
lyfter blickarna mot
återkomsten
du var aldrig här
jag grät för dig
för att du aldrig funnits
jag är kvar
i bläcket
i vågskummet
båten är tom
fåglarna skrattar
vila i tid
och bida den
och återkom
i mina skrivtecken
i krusningarna kring
ögonvrån
återkom med
kycklingklubbor
gnagandes
sväljandes
med andan
i halsen
jag smeker
klipphällen
varm
vågkanten strömmar
över mina
tår.

a & ö

sten = fred

a & ö

kommatecken, fåglar

a & ö

hårdband, rött
hårdband, fyrfärg
mjukt konstskinnsband, rött, guldsnitt
kalvskinn, guldsnitt

a & ö

"det är roligt, du skriver mindre som dig själv än vanligt - är det
arnö som gör det?"

-

& alla dessa små familjer

som kransar min cirkliga väg

alla dessa duos, trios, kvartetter

femtetter, sonetter.

a & ö

morala fasen.

a & ö - snö

täcken
töcken
tecken