tisdag, juni 26, 2007
437
nej, det är inte så enkelt som att bloggar är individualism, privatism, enskildhet, lathet. det må vara likens egenhet, men också kollektivt, nät, den privata offentligheten, den offentliga privatheten. masskommunikation. ja masskommunikation på alla röda trådar.
434
före gymnasiet skrev jag jämt med blyerts (ostiftat, eller ja, med trä runt stiftet, inte plast) och tyckte bläcket var kladdigt. på gymnasiet upptäckte jag det svarta bläcket utan kulspets. det var ungefär samtidigt som litteraturen och den akademiska kulturen. min morfar skriver med reservoirpenna och är lärare, min far med extra tjock blyerts och är maskinist/direktör. var skriver vi upp detta?
måndag, juni 25, 2007
429
av könet ämnad för sömnad kan man tänka, men när jag blev placerad vid symaskinen med knähäv och trådavklipp, kände jag mig tvärtom som en man. med förvånade uppmuntrande blickar möttes jag av förbipasserande män och glada utrop över raka enkla sömmar på etikett fick jag av kvinnorna.
428
det fanns en lång tid då det var sällsynt att man ringde fel människa för att den råkade ha rätt namn; om man ringde fel var det för att pekringret hakat sig i ringarna, eller tummen lärt sig dubbelklicka de allt mindre knapparna. nu är det åter möjligt, just som när man med rösten sa till damen i växeln ett namn, händer det nu att man skypar rätt mans namne fel.
427
så går jag ut från lagret till pressen och möter en åtta år äldre kopia av mig. jag blir mållös.
söndag, juni 24, 2007
lördag, juni 23, 2007
420
när jag på min väg mellan huvudstäder passerade karlskoga (där jag har tio stolliga kusiner) tänkte jag en sekund: "ett sådant vackert litet muminhus", sedan såg jag att det stod "bofors" på det.
pre-skri (b) errat (best of fax O17 at helgon.net) IX
Rubrik: ärenden i småstaden
Daterat: 06-24 18:02:00
och när jag så åter kan tillåta mig själv att samtala med min goda moder efter hennes di leva-utsvävanden, far vi efter avslutad arbetsdag till staden för ärenden. vi går i herrklädesaffären och beställer en murarskjorta, i fotobutiken och köper svartvitfilm, på lantmännens och köper vackra fröpåsar och provar stövlar och sydväst och ridhanskar, i sybehörsaffären och fyndar knappar från femtiotalet i svart och benvitt och guldiga paljettband och plyshtyg med breda svarta och naturvita ränder, tar en estetisk resebroschyr med matt yta och röda kinesiska drakar på framsidan, och hämtar en för alltid trasig bilradio hos kim med den lågmälda attityden, de klassiskt nördiga fyrkantsglasögonen och det stora tekniska kunnandet.
jag köper nästan aldrig något, dock öppnade jag häromdagen en konservburk med pengar jag sparat sedan mycket unga år. tjugolappar kan visst bli för gamla nuförtiden.
ulricehamn är vackert, också en dag då gråregnet hänger i luften. husen är fina och allt är så lugnt, så lugnt.
på landet blandas regnet med koskitsdoft och små vilsna hundkexblommor. på landet äts det sommartårtor och ses på något sorts stort sportarrangemang, eller har det redan slutat?
isolationen är fullkomlig, tekoindustrins monotona arbetsuppgifter och sysslor behagliga.
jag har dödat min mobiltelefon och klippt luggen kort. i bakgrunden läser en röst som låter som min svensklärare utvandrarna med hes stämma och rullande frånvaros-r.
----------------------------------------------------------
Rubrik: vistas vid socknens slut
Daterat: 06-25 19:22:00
idag klev jag rakt ut i trädgården i min randiga herrpyjamas och de allför stora seglarstövlarna av dålig kvalitet vi köpte inför en segelkurs med bortskämda överklassbarn och amerikanska tvillingar och fräkninga unga män, och skruvade av hänglåsanordningen på den gamla fallfärdiga lekstugan med getingbon och trasmattor. jag försökte sätta upp den sedan på dörren till mitt rum med häftmassa för att stänga ute skrik och hysteri. projiceringsgräl är vanliga den här tiden på året då solen eller globen vänder.
jag funderar på om sådana där knep och smålustigheter, som att bädda säck och gillra så att någon får en hink med vatten över sig då den öppnar en dörr, någonsin fungerat. jag är arg och ensam och känner för att slå sönder saker, krossa porslin och knivhuggas. men jag orkar inte ens riva isär tidningspapper långsamt, sorgfullt och estetiskt. jag sover istället och drömmer och förlorar allt av det lilla sociala förstånd jag någonsin ägt.
så kommer morfar och sätter sig i min stol och berättar om tiden i skogen på somrarna för att tjäna ihop till studierna, om duktiga kusiner och hur arbetsamt allt är ibland.
jag tänker att jag aldrig mer ska gå i skolan, att jag ska åka till karlstad för att träffa min skrivarvän från mellanstadiet, vi som var på stora bilder i en monter på bokmässan.
sen så kommer min morbror och ger mig en femhundralapp och jag säger nej, du behöver den bättre, du släktens intelligentaste som jobbar med att sortera tidningar om natten, som lever på existensminimumgränsen, och han frågar om jag vill ha en snus och till vilken stad i europa vi ska resa när han fyller år.
fast jag har vänner här hemma. de ringde igår och blev så besvikna när jag inte ville följa med dem till falkenberg, de hade ordnat med leg och allt och min bästa barndomsväns pojkvän hälsade att den här gången kunde jag väl supa som dem. men jag sa nej, men älskar dem för deras omtanke. på andra håll är allt så komplicerat och labilt, och det kan faktiskt räcka med ett själv.
----------------------------------------------------------
fredag, juni 22, 2007
408
jag skulle göra mig bra i en totalitär stat för en av de sakerna jag gör är att skriva programatiskt om p1. hursom sändes på vågorna en gång ett program om var den borgerliga idédebatten tagit vägen. de sa blorgen, och och individ individ individ
406
jag kan önska att jag gav mig och bokstäver mer tid. samtidigt vet jag, att ju mer tid jag har desto mindre bågar blir det. jag skriver:
när jag menar att jag arbetar med räknande och asiatiska färger, när jag menar att jag tillbringar mina dagar bland västerländska klädkoder och struntar i dem. och det blir kanvara oförståligt,
404
'ack denna förnumstighet' tänker du när du läser nedan, och du har naturligtvis rätt. mina texter, ljud och handlingar blir längre desto mer geografiskt 'perifert' jag vistas. detta skrivs i barndomshemmet.
drakdilemmat
delvis på grund av min bakgrund - delvis på grund av modet - tillåter jag mig själv en astrid lindgrensreferens. det är en av männen med fårat ansikte, som strider för rättvisan med händer och fötter, som säger till jonatan lejonhjärta: "om alla vore som du, skulle det onda segra". och skorpan, som svarar: "nej, om alla vore som jonatan, skulle det inte finnas någon ondska". jag tänker på det när jag tänker på tänkesättet att allt är konstruerat, och passerat modernt. om alla vore "postmodernister" skulle kanske inte de hemskheter och orättvisor som materialister (och nu är jag usel, för jag tänker inte definiera mer än att säga att jag främst inte syftar på de med "språk" i prefix) ser och försöker göra något åt. om alla tänkte: "nej, krig är en social konstruktion", då skulle kanhända krigen upphöra existera, men så länge inte alla tänker så existerar mänskliga lidanden.
måndag, juni 18, 2007
kaffekos
senaste tiden - vilken resulterat i trettio små lösryck du kan läsa nedan, vilka helt märkligt skrivits för hand på kvitton och i böcker och i textmeddelandefunktion före det de dimpit där- har till vissa delar kretsat kring kaffe. det hela började när jag som mest dricker vatten, en morgon fyllde en kopp med hetvatten och snabbkaffepulver, som min morbror lämnat kvar på en hylla för ett år sedan. sedan har en hel hög kaffehöjder avlöst varandra under veckoparet (ibland med kardemumma, ibland i jesusvassar och på mosebackar och på oslogar, ibland med mostrar). mitt nya rum har kaffefärger och i korridorsköket jag delar med tre andra, finns tre ex/spressokokare. men, trots detta mitt handlande kvarstår mina espremiståsikter. i själ och hjärta anser jag det egentligen orätt att dricka kaffe. där plantan vuxit dör jorden (när människor svälter samtidigt som svenska sockerbitar smäl(t)er), det är en lyxvara, drog helt utan nytta som håller världens ekonomiskt fattiga länder kvar i ogynnsamt råvaruexportberoende, och jag tror inte på de nyliberalistiska lärorna om att köpa sig till en bättre värld (rättvisemärkt i all ära, men jag tror på strukturella förändringar i längden, från medborgare till medborgare). kafferomantik är precis som chokladromantik som är som vinromantik som är som haschromantik som är som absintromantik som är som heroinromantik som är som litteraturkritik.
402
jag har fått för mig att uttrycket "tappad bakom en vagn" är rasistiskt. för att människor som bodde och levde i vagnar inte sågs på med snäll blick. likaså "blådåre". för att färgernas namn dåförtiden inte är helt överensstämmande med nu. men har jag rätt?
399 josefson asplund svensson
det händer att även jag har skor med paljetter på, äter pommes frites och ställer upp för fotografering framför vägskyltar med ortsnamn på bokstaven identiska med mitt efterdito.
söndag, juni 17, 2007
lördag, juni 16, 2007
fredag, juni 15, 2007
torsdag, juni 14, 2007
391
en svensk tiger
[fjortonde juni tjugohundrasju, jag sitter på jernbanetorget i oslos bronstigers svans och känner mig särledes vitsig]
[fjortonde juni tjugohundrasju, jag sitter på jernbanetorget i oslos bronstigers svans och känner mig särledes vitsig]
onsdag, juni 13, 2007
tisdag, juni 12, 2007
måndag, juni 11, 2007
söndag, juni 10, 2007
lördag, juni 09, 2007
fredag, juni 08, 2007
355
när (?) jag (?) gick i tvåan (?) fick vi skriva rent (?) på dator. jag var redan då (?) snabb (?), och sa att själva poängen med ordbehandlingsprogram (?) var att det gick så smidigt (?) att ändra och bearbeta text (?) direkt (?) i dem. jag fick hum (?) till svar (?):
på något vänster känns det som att bli vuxen att skriva på dator. (det kan hända att jag tänker så för att jag är född på åttiotalet. och på att jag närts med den sterotypa bilden av vad som är barn och vad som är vuxen) man får möjligheten att skriva som det man läser ser ut. styra över det (istället för att stryka över det), tillverka eget och göra det på sitt egna, ickeförtryckta vis. (leka gud skulle en populist ha sagt, leka symbolen vuxen säger jag) samtidigt är det bara skenbart något att eftersträva. när det kommer till kritan (!) är det skrift med penna som ger de största så kallade friheterna. den handskrivna texten som blir snabbast och mest lättstyrd, uppstyrd, yr, your. vart vill jag komma? reproduktion av det primitiva mot maskinerna? nej, det vill jag inte. jag vill bara RE: produktion. nej. nu kan det feltolkas. jag vill. mena: att här skulle jag kunna göra krufs med pennan, sno runt runt och göra en p l u m p. istället får jag sudda eller aöldkjfaö dljfa som i sig är tydligt och hållet på sin plats, i färdig adöjcvcömlojgömvds.
på något vänster känns det som att bli vuxen att skriva på dator. (det kan hända att jag tänker så för att jag är född på åttiotalet. och på att jag närts med den sterotypa bilden av vad som är barn och vad som är vuxen) man får möjligheten att skriva som det man läser ser ut. styra över det (istället för att stryka över det), tillverka eget och göra det på sitt egna, ickeförtryckta vis. (leka gud skulle en populist ha sagt, leka symbolen vuxen säger jag) samtidigt är det bara skenbart något att eftersträva. när det kommer till kritan (!) är det skrift med penna som ger de största så kallade friheterna. den handskrivna texten som blir snabbast och mest lättstyrd, uppstyrd, yr, your. vart vill jag komma? reproduktion av det primitiva mot maskinerna? nej, det vill jag inte. jag vill bara RE: produktion. nej. nu kan det feltolkas. jag vill. mena: att här skulle jag kunna göra krufs med pennan, sno runt runt och göra en p l u m p. istället får jag sudda eller aöldkjfaö dljfa som i sig är tydligt och hållet på sin plats, i färdig adöjcvcömlojgömvds.
st ud et se
för två år sedan - den känns som tolv - grät jag över spilld mjölk, fick pengar av kurtz och en käpp av morfar.
347
just nu låter det som i ett tropiskt växthus i mitt rum. fönstret är öppet och jag sticker ut benen i stuprännan och morgonsolen. beströdd sitter jag kvar. liket lever.
com (unity) merci al dente
det kan inte hjälpas. jag har varit med i svängen. "face" är ett fulare ord än "ansikte", och i synnerhet om det sägs utan de smekande s-ljuden på rak diftongovan svenska. internet har sina sidor, men ibland är de/t sladder, mycket och fullandad fulhet.
torsdag, juni 07, 2007
344
som en sådan där hemgodisautomat som droppade kulörta kulor på åttitalet tänker jag fortsätta peta in pärlor i dina grisögon.
onsdag, juni 06, 2007
341
min mamma är förskollärare och när jag var liten tyckte jag mycket om jul. ett år gjorde vi låtsashalmkransar av hjulmakaroner (trädde dem på en rund ring av ståltråd, knöt dit en röd rosett) och tyckte att vi var väldigt vitsiga. förutom svenska skolan har jag min mors språklekar under formativa perioder att tacka för allt jag kan. nu är jag både rätt vis(s) och o-rättvis.
tisdag, juni 05, 2007
måndag, juni 04, 2007
böcker som ting är ingenting
jag har inget stort behov av att äga böcker. jag gillar bibliotek, och de jag äger betyder oftast något annat än vad de är. för att jag snott dem av människor som betyder något, eller för att jag ärvt dem av mormor. men det finns två böcker som jag har ägt och som jag nu saknar. båda ihandlade med kompanjon på gymnasieskolans biblioteks utförsäljning hösten 2004. den ena var en bok med bra, svartvita bilder av 100 sympatiska svenska författare, och prover på deras handstil. bladen var tjocka och boken var vit med svart tygpärm. den andra boken var mindre i formatet och alldeles mjuk och brunrutig och gammal: "typografisk ordlista". de förvarades i mitt skåp i skolans källare, som jag aldrig nyttjade till något annat. och när proven var skrivna och studenten kom glömde jag bort dem och hänglåset och såg dem aldrig mer igen.
söndag, juni 03, 2007
lördag, juni 02, 2007
325
jag vill vara den som kommer in i ett rum fullt av okända, som ler och nyfiket tittar, hälsar i hand och möter blicken, som minns namnet och som lyssnar.
från a till ö - kom och skriv mig det
det är klart att jag pepprar (och paprar) om de viktiga sakerna - privat och politiskt - -
men också en gång och för alla över lappri - en symbolisk petitess, en estetisk antifäbläss -
jag gillar inte - varken i tal eller skrift - uttalade bokstavliga dispositionsavsnitt. först ska jag, sen ska jag, slutligen: nej!
men också en gång och för alla över lappri - en symbolisk petitess, en estetisk antifäbläss -
jag gillar inte - varken i tal eller skrift - uttalade bokstavliga dispositionsavsnitt. först ska jag, sen ska jag, slutligen: nej!
fredag, juni 01, 2007
315
förbi femte våningens fönster flyger två fåglar så kvickt och nära varandra att jag först är övertygad om att det är en katt
314
[...]
och nu blommar rönnen
sedan slår jag upp blicken från det bruna toalettgolv vid vilket den vilar
och ser på dörrens högre högra hörn en klisterdekal med texten
hakuna matata
och nu blommar rönnen
sedan slår jag upp blicken från det bruna toalettgolv vid vilket den vilar
och ser på dörrens högre högra hörn en klisterdekal med texten
hakuna matata
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)