söndag, augusti 02, 2009
vid
jag läser i en pocketbok från sjuttiotalet och fascineras över att bokstäverna ibland har försetts med ram. typerna har färgat av sig och kringgärdat. inga pixligheter, bara trycksvärtsludd.
vid
en blogg kan aldrig bli klassisk. en klassisk blogg är en levande klassiker, en som varje dag, eller åtminstone varje vecka fylls på. en blogg som inte uppdateras har inget värde. värdet ligger i uppdateringen, snarare än innehållet. ett magasin kan läsas tio år efter utgivningen, en morgontidning släpps i hast vid blott två dagars ålder. det ligger inte i innehållet. på papper hade det kunnat stå sig. men i elektronisk form, hur länge det än ligger kvar, hur länge det ens finns bevarat, är det värdelöst. en ouppdaterad blogg är inte ett textarkiv, det är en behållare för skräp på väg till pappersinsamlingen.
tisdag, juni 30, 2009
vid
det slutar intressera mig. det här. att skriva. sådant här. det försvinner helt ur min tanke, min vilja, min strävan. istället samlar jag på myggbett, och agerar lillgammal och brådmogen i universitetssalar. för att jag känner att det angår mig, andas mig, blir mig, blir jag. jag faller ur min sommarkurs i svenskans struktur, jag faller ur och fyller hela skogen med blåbär. mitt hår växer längre. tiden är lång och mycket. mitt år växer längre. jag tänker inte på det här sättet längre. grenar. menar. jag vet faktiskt inte om jag sörjer willy eller michael mest. mest sörjer jag att jag aldrig han cykla till nåntuna och spana. jag var på väg så många gånger. på vägen. på drift ditåt. där. en dålig översättning skriver: veckändan!!!!!!!!!!!
onsdag, juni 03, 2009
fredag, maj 15, 2009
söndag, maj 10, 2009
tisdag, mars 17, 2009
sprk
om den där artikeln i dn om vår syn på fotografiet. om allt annat jag tänkt. om att jag nog får praktik på språkrådet i höst, om jag vill.
onsdag, mars 11, 2009
tisdag, mars 10, 2009
vid
morfar, karin och jag far i bilen längs västkusten, med havet till vänster. morfar, som är gammal lärare och har många frågor, säger: 'fenicierna, vet ni vad de uppfann, den hittills bästa av alla uppfinningar?' karin, som alltid har svar, säger :'alfabetet'. 'tänk vad klokt' säger vi då i kör. men sedan undrar vi om det är sant, och enas om att det är ett alfabet med bokstäver, som symboliserar talspråkets ljud, som de uppfann. morfar säger att detta system är 'överlägset' bildspråkliga teckensamlingar. men medan vi går ur bilen, och jag följer karin till tåget, funderar vi på om det verkligen är så. på det viset blir språket med nödvändighet knutet till talspråket, dess alltid lite sämre, efterapande karta. så tänker vi på de som är hörselskadades problem med stavningen, och så på kina - det stora landet med två språk och många dialekter, som trots allt förstår varann, de som är läs- och skrivkunniga vill säga, i skrift. över hela stora landet, med så många människor har man samma skrift, tack vare att tecknen är bilder och inte ljud. vi drar det hela längre och tänker på universalitet och ett världsspråk. kanske var esperantons misslyckande att den byggde just på ljudalfabetet, och det talade språkets grammatik och skrivning. kanske kommer kinesiskan ta över världen, inte av någon annan anledning, att människan med bilder kan kommunicera över språkgränser. kanske behöver vi inte i vår datoriserade, mobiltelefonerade värld ett gemensamt talspråk. det vi behöver är ett skriftspråk gemensamt, även när det som strömmar ur vår mun är olika på många plan. vi tänker också på de där smilfinkarna - en första antydan till överbryggande bildspråk i det elektroniska rutnätet mellan länder och människor.
torsdag, mars 05, 2009
fredag, februari 27, 2009
torsdag, februari 26, 2009
vid
blott en
visare
(här ska du tänka: blott en dag, ett ögonblick i sänder, som den där psalmen, de sjunger i madicken; och sedan visare - jo, tiden går. och sedan: blottare som visare - naket. och sedan blott en visare, och det skulle ju igen kunna vara lite religiöst. man kan också tänka att någon blir smartare med tiden. eller så - äsch, ba)
visare
(här ska du tänka: blott en dag, ett ögonblick i sänder, som den där psalmen, de sjunger i madicken; och sedan visare - jo, tiden går. och sedan: blottare som visare - naket. och sedan blott en visare, och det skulle ju igen kunna vara lite religiöst. man kan också tänka att någon blir smartare med tiden. eller så - äsch, ba)
vid
visst beror det väl på att jag ingen tv har, men kronprinssesans svar ("ja-ja-ja" eller "ja, ja, ja": pressen verkar inte riktigt vara överens) - skulle det vara något positivt, något att skryta med? de många ja:n jag säger då jag till slut trött på tjat jakar för att få lugn och ro. fast äktenskapet ska kanhända symbolisera just det, det irriterade uttrycket för att få lugn och ro.
fredag, februari 13, 2009
vid
dina svarta punkter till pupiller
slut
ljusspringan
springande över det
spridda, plumpa
bläcket
lås
bleck
bäck
beck
blunda
slut
ljusspringan
springande över det
spridda, plumpa
bläcket
lås
bleck
bäck
beck
blunda
vid
när jag sitter i biblioteket skäms jag för skrivljuden. blyertspennans grova rasp mot papperet, mitt raska hårda knäppande på datorn. men läsljuden, prasslet, bladen de känns mer rätt, mer lagliga, behagliga.
vid
hur det ofta blir uppenbart att ens skärpa är sämre än andras först när bokstäverna blir suddiga. att siluetter, hus, människor, konturer av träd är mera subjektiva, utan behov av samma inställning, fokus, lins. bokstäverna som det som binder ihop hos och ger normen, på ett väldigt fysiskt vis. på tippen.
tisdag, februari 10, 2009
måndag, februari 02, 2009
torsdag, januari 29, 2009
vid
jag vill skriva: 'här går jag runt och är uppenbar'. men det håller inte länge. bokstävernas länkar brister; ordet 'uppenbar' är dött. det var stället dit alla över tjugo gick, när jag var arton och ett halvt och kanske hela uppsalas yngsta statsvetarstudent. det låg vid korset drottninggatan-västraågatan och var hippt och spelade hip hop. jag kan bli så arg på vitsiga egennamn, gatnamn, barnamn (barn-am), frisörsalonger, smörmärken. de tar ordens ytor från mig. orden från mig. mitt världslock väck. så uppenbart arg. så bart arg. så bar. jag kom inte in. och nu stänger också språket mig. ute.
tisdag, januari 20, 2009
vid
jag går förbi ett fönster i juridiska biblioteket, lagom pretto, med en röd, hårig afrikansk basker och svensk lyrik innanför kappan, tätt intill barmen. jag knackar och vinkar, och mimar böcker och bröst, och när jag kommer hem har någon, den på andra sidan, skickat orden till mig:
nära hjärtat!
det är just vad jag skall.
nära hjärtat!
det är just vad jag skall.
vid
när man skriver brev, blir språkets alla teorier så direkta, så uppenbara. det finns en inbyggd jaghet i språket - och ändå, ju mer jag som jag skriver, desto fler du ser du. jag menar, mitt ord för mig, är i språket också ordet för dig. och när jag skriver jag, jag, jag och tror att det bara handlar om mig, uppfattar du det som att det handlar om dig. det blir du, du, du. hur språket aldrig kan vara annat än subjektivt, och samtidigt aldrig vara det.
bok som pärm och bok som begrepp
-jag läser om boken x nu, som jag fick av dig. den är bra.
-ja! det är en av mina favoritböcker.
-och så ger du den till mig!
-ja, alltså, själva verket, inte just den boken, är min favorit.
-ja! det är en av mina favoritböcker.
-och så ger du den till mig!
-ja, alltså, själva verket, inte just den boken, är min favorit.
söndag, januari 18, 2009
lördag, januari 10, 2009
måndag, januari 05, 2009
vid
jag vet egentligen inte om det började då, när digitalkameran kom, eller exakt vilken den utlösande faktorn i så fall är, men något som jag har lagt märke till är att allt fler människor, i min närhet, har fått en klistermin, ofta ett konstgjort leende, som ser precis likadan ut och dras fram varje gång det är en kamera i närheten. det skulle gå finast med mitt resonerande om det var för att digitalkamerans makrotitthål medfört att själva apparaten inte längre gömmer fotografens ansikte utan hålles upp en halvmeter från dennes blick och hjärta - att man inte längre möter någon näras ögon på vägen till negativet, utan stirrar rakt in i en liten, död pryl. å andra sidan skulle det lika gärna kunna bero på mängden foton som tas, mängden leenden, mängden kameror, mängden fotografer, mängden facebookkontakter. som leendet blir så extremt, så synligt.
onsdag, december 31, 2008
torsdag, december 18, 2008
post ps
för att inte tala om frågetecknet - det blir så många tankstreck nuförtiden, eftersom den svenska frågan sitter längre upp.
post
jag saknar det engelskspråkiga tangentbordets genomtänkta placering av snedstrecket, snabel-a:et och andra välanvända typer; men, det spelar ingen roll - det känns som en ynnest att låta det högra lillfingret dansa fram och sträcka ut sig över de tre heliga, efterlängtade bokstäverna.
söndag, december 14, 2008
fredag, december 12, 2008
t-ex-t-il
kedjans länkar faller sär
blir ringar på vattnet
bubblorna spricker
dropparna sprids som en sky
fördelas
faller och drippar mellan ädelstenen på bottnet
blir ringar på vattnet
bubblorna spricker
dropparna sprids som en sky
fördelas
faller och drippar mellan ädelstenen på bottnet
torsdag, december 11, 2008
torsdag, november 27, 2008
söndag, november 23, 2008
t-ex-t-il
mina favoritroligahistorier när jag var liten: en om en finlandssvensk man som vill köpa ljus, men bara få
r juice, en om två unga värmländskor som vill köpa cigaretter men bara får sega råttor, den där klassiska om vi vill ha regn/ vive le rein.
r juice, en om två unga värmländskor som vill köpa cigaretter men bara får sega råttor, den där klassiska om vi vill ha regn/ vive le rein.
måndag, november 17, 2008
tisdag, november 11, 2008
t-ex-t-il
" Färdiga böcker är som reliker på ett museum."
http://etc.se/artikel/10211/intervju-bruno-k-oeijer.
http://etc.se/artikel/10211/intervju-bruno-k-oeijer.
t-ex-t-il
"Hans sätt att tala är som när han läser dikter, med ovanligt starka betoningar. Det är vackert.
Fast ibland hör man att han kommer från Linköping."
Fast ibland hör man att han kommer från Linköping."
t-ex-t-il
desto mera sant/falskt är fraset från frasen 'fake it until you make it': you fake it=you make it, you make it=you fake it.
t-ex-t-il
jag läser att ljudet/grammofonen är verkligheten, bilden/filmen det imaginära och texten/skrivmaskinen det symboliska. och jag ser någonstan varför jag föredrar en diktafon framför en kamera, och varför det irriterar mig att det går att ladda upp med filmer i en blogg, men inte rent skärt ljud. och varför jag, när jag skriver, hellre leker med ljuden och stavarna än bilderna. om det är riktigt klokt, är en annan sak.
t-ex-t-il
magdalena ribbing: "ordet tack ska man använda, det har samma grund som ordet tänka, och det kan man tänka pa"
fältbiologerna:
"vissa tänkar
andra tankar"
fältbiologerna:
"vissa tänkar
andra tankar"
måndag, november 10, 2008
exil
min tid som utbytesstudent i stellenbosch, sydafrika, har berikat mig med en djupare forstaelse for hur det ar att vara kungen - en lite for valbargad ofrivillig landsrepresentant med kommunikationssvarigheter.
t-ex-t-il
brevet (http://vidskrinet.blogspot.com/2008/09/textliv.html) har kommit fram. svaret jag fick: "det var for latt". min forsta reflektion ar att det linnvistiska experimentet saledes uppfattades som en sorts tavling, ett slags test av den individuella formagan, och inte som ett forsok med syfte att utreda huruvida lasningen ar linnjar, eller en kartlaggning av hur relationen mellan tungan och parollen (saussures "langue" och "parole")ser ut. jag konstruerar nu en langre text, dar varje ord far en egen lapp, men haller amnet konstant och forutsagbart, sedan ytterligare ett brev dar jag uteslutit skiljetecken och versaler. men tva lappar faller utanfor, missar kuvertet, och en okontrollerbar variabel lagger sig sjalv till experimentet.
måndag, november 03, 2008
t-ex-t-il
den basta blogg jag nagonsin foljt var en som enbart bestod av lagom langa litterara citat. inget mer. uppdaterad ofta.
mellan 'mellan raderna'
det har ar inte bara ett snyggt omslag: det ar ett smart omslag. boken handlar om bocker och bokstaver, och vad ar da mer passande an en framsida dar bokstaver blir bocker, och rader (lines) blir hyllor?
söndag, november 02, 2008
var tar texten vagen nar man tryckt?
situationen ar allvarlig, filosofisk, dumflummig och pseudo. allt som irriterar mig.
t-ex-t-il
och i det nu nedstaende ocksa. vad hander? hur?
att inlagg forsvinner helt kan jag forsta. men att bara texten forsvinner, medan rubriken kvarstar - ?
att inlagg forsvinner helt kan jag forsta. men att bara texten forsvinner, medan rubriken kvarstar - ?
t-ex-t-il
ar det har ett skamt?
jag lovar och svar att det faktiskt stod nagot i nedstaende inlagg nar jag lat publicera dem. exakt vad har jag emellertid glomt. inte gomt.
jag lovar och svar att det faktiskt stod nagot i nedstaende inlagg nar jag lat publicera dem. exakt vad har jag emellertid glomt. inte gomt.
onsdag, oktober 29, 2008
tisdag, oktober 28, 2008
måndag, oktober 27, 2008
söndag, oktober 26, 2008
fredag, oktober 24, 2008
söndag, oktober 19, 2008
onsdag, oktober 15, 2008
min telefonbok
följande stod tills helt nyligen att läsa intryckt i min telefon under rubriken "drafts":
"Vykort biljetter frö tavla trana brev annat."
"823.09 boo 823.09091 whi"
"Sausages cookies intertwined mixed blended."
"Spud. Steven otter"
"Typer. handen i glaset. Osynliga h(anden)."
"Boy friend best friend. Stay at one place."
"Vad har hänt. Flagor. Botan. UtvEcklling. Tid. Decentrism. Jag. Här."
"Denna man var inte lat. Tänk på det när du lagar mat."
"Modern democracies, identity, nationality and language policies."
"Urbanisation vs literacy."
"Vykort biljetter frö tavla trana brev annat."
"823.09 boo 823.09091 whi"
"Sausages cookies intertwined mixed blended."
"Spud. Steven otter"
"Typer. handen i glaset. Osynliga h(anden)."
"Boy friend best friend. Stay at one place."
"Vad har hänt. Flagor. Botan. UtvEcklling. Tid. Decentrism. Jag. Här."
"Denna man var inte lat. Tänk på det när du lagar mat."
"Modern democracies, identity, nationality and language policies."
"Urbanisation vs literacy."
söndag, oktober 12, 2008
---
lördag, oktober 04, 2008
t-ex-t-il
min syster jobbar med en elektronisk skrivmaskin (nej, det ar inte en dator)som kan sudda. den skaver helt enkelt bort de tilltryckta typerna fran det hogst fysiska papperet.
t-ex-t-il
ibland tanker jag att personliga tolkningar och berattelser kring skonlitterara verk ar intressanta, och att akademiska, teoretiskt styrda analyser av desamma ar pa samma satt spannande, men att journalistiska bedomningar av bocker ar ganska intetsagande och syfteslosa.
tisdag, september 30, 2008
t-ex-t-il
jag skulle vilja läsa forskning om internetkommunikation. skarpa psykoanalyser av fenomen, kvantitativa studier av beteenden och närmast litteraturteoretiska undersökningar och djupdykningar.
t-ex-t-il
jag tänker att kanske är det fysiska brevet en av de mer ultimata formerna av bekräftelse. att en hel kedja av människor och institutioner lyckats med bedriften att transportera några tiotalsgram nedmalda träd över jorden och haven och fram till det som kallas mig, bara med hjälp av några få vinklar och linjer. att ett helt led lyckas med att förknippa just mig, med de bokstavskombinationer som står på kuvertets framsida. men om bekräftelsen ligger just i orden, eller i det fysiska och immateriella system som utfört själva överföringen, är jag mera osäker på.
det andra språkets andra chans
ok, det är coolt med ett språk där ”att åka rutschkana” och ”diabildsförevisning” sammanförs till och med ett ord. Och ett sådant ord sedan.
den tvådimensionella lådan
jag har börjat smaka så smått på den där lacan och hans grumliga - fyllda - texter, och bland det första som jag applicerar mina nu åtminstone skenbart halvt ’integrerade’ nya kunskaper på är igen det där internetsamhället, som sätter bilder av ansikten i första rummet. det är inte bara det så självklara mänskliga behovet av att skapa en bild av sig själv, för andra och för sig själv (vår tid och vårt varats ständigt nyfödda narcissism), utan främst det lustiga bihang fenomenet märkning/etikettering/’taggning’ för med sig. jag låter den vita pilen (vår förlängning av fingerspetsen, tanken, nyfikenheten, agensen) svepa över en bild och fram träder namn på individer. men namnet framträder oftast inte när jag pekar på en fot, och aldrig enbart vid ansiktet, utan också utanför, bredvid, där vi normalt tänker att kroppen slutar, utan för den fysiska gränsen vi lärt oss att dra. jag ”pekar” på skärmen som återger en återgivning av en vägg, och där tillkännages ett jag. (ett jag som sägs vara det samma som låtit den vita pilen svepande söka.)
fredag, september 26, 2008
tema
"Jag är ju konservativt lagd när det kommer till annat än politik"
(vad hände med "'allt' är politik")
(vad hände med "'allt' är politik")
onsdag, september 24, 2008
söndag, september 21, 2008
fredag, september 19, 2008
lördag, september 13, 2008
t-ex-t-il
den som kan skriva någat om ekarnas lövsprickning, i termer av ekande erövring och utslagenhet, och använda dubbeltydigheterna i så många ord den bara kan, skulle jag vilja träffa, och kanske bjuda på en skål med gröt.
onsdag, september 10, 2008
textliv
jag skickar ett brev innehallande en hog om tretton sma lappar. pa varje lapp har jag skrivit mellan tva och fyra ord. brevet ar utformat som ett slags pussel, en gata, for att se om bitarnas hela innebord - den jag velat ge dem - gar fram. jag fragar mig hur fa ord det gar att skriva pa varje lapp, och hur manga lappar, som kan anvandas, for att de meningar, som jag hade for avsikt att formedla, fullbordade ska hitta fram till adressaten. om jag bara hade skrivit ett ord, eller rent av en bokstav, pa varje lapp skulle jag ha trampat over fran pussel till meccano, lego. men racker, sag, tre ord? finns det tillrackligt mycket klister i de orden, och den bakomliggande konstruktionen, tanken, att det blir som ett domino-spel? ena anden dras till nasta, och denna till nasta? en annan fraga ar om vi alltid laser linjart? behover mottagaren foga samman lapparna till meningar, for att forsta meningen?
tisdag, september 09, 2008
tisdag, september 02, 2008
måndag, september 01, 2008
t-ex-t-il
jag gör en sökning på ordet "nätlitteratur" och högst upp listar google denna sida. först är jag övertygad om att ordet "flatbok" är en kul och genomtänkt synonym.
lördag, augusti 30, 2008
t ex liv
de många vägarbetarna. längs de sydafrikanska vägarna. i sina västar. med sina skottkärror. med sina krattor och plattor och skyfflar. med sina röda fanor, vevandes i vinden. inte för bättre skäl, utan för att vi ska köra på.
fredag, augusti 29, 2008
torsdag, augusti 28, 2008
hem till
vi sitter på en libanesisk restaurang i södra afrika och just framför oss vaggar en man omkring och blåser och sjunger sin minimalistiska rockabilly-blues på afrikaans, som ende mannen i bandet. vid bordet bredvid sitter några skumögda och jeansklädda. vid ett annat stelleendes män som inte talar med varandra. talar vi? jag säger partipolitikens lov. men är märkligt grund och grumlig. hon säger alltid i princip, vässa argumenten, men kommer kanske mera sällan med mot-. sedan går vi fyllda på klubb och blir omhändertagna och höftrullade och brandmanssnackade. morgonen efter säger grannen "vidrigt!" och allt jag vill säga är "'jag' 'är' 'inte' 'rädd' 'för' 'människor' 'med' 'lockigt' 'hår'". sedan läser jag tio saker på frankfurttemat, på internet, och sedan hamnar jag i det här*, och jag sitter fast och lossnar på samma gång.
*http://nypoesi.net/?id=tekst&no=7
*http://nypoesi.net/?id=tekst&no=7
t-ex-t-il
för att jag tänker: "'myrstackarna' - det måste vara en klassiker! hur kan jag ha missat den?"
måndag, augusti 25, 2008
torsdag, augusti 21, 2008
textliv
låt mig säga så här: jag skjutsades hit och trängdes ut någonstans mellan vänern och vättern, den blödande mamman och den blodrädde pappan. det stod böcker i bokhyllan, men mest om "barn i stan", och hundra månar lyste från de tunnaste sidorna. kanske fanns det någonstans en onkel utan hylla, som mumlade ekelöf och kerouac, och en mormor med hyllor med fröding och trängandes tyskar. men jag stod emellan och brevid. jag läste bra men glest - ack så glest - och långsamt. jag står brevid. jag håller fingrarna på teoretikernas ryggar, har någon sort av något jag vill kalla överblick, men något sådant förutsätter höjdskillnad. det går för långsamt, eftersom jag måste lägga grunden först, skruva billy, skumma innehållsförteckningen. vi tar alla vid, men med vilken vidd? vi löser alla gåtorna, men på vilken sida börjar vi?
t-ex-t-il
allt jag rör vid blir ej guld
allt jag rör vid faller ej sönder
men överallt jag rör mig ligger gem
guldiga små grejer, som får texter att hålla ihop
allt jag rör vid faller ej sönder
men överallt jag rör mig ligger gem
guldiga små grejer, som får texter att hålla ihop
onsdag, augusti 20, 2008
t-ex-t-il
"Men exakt samma problemställning kring gränssnittet mellan kropp och text – en problemställning som får sin konkretion i gravstenen och dess inskrift – är vital för barockpoeten."
tisdag, augusti 19, 2008
t-ex-t-il
det kanns pa samma gang sa mycket javligare och battre att vara en i gruppen som kampar med "the anxiety of authorship" snarare an "the anxiety of influence".
extrakt
"–Det hade passat mig betydligt bättre att vara radikal – och få göra uppror. Men som det nu är har man inget annat val än att motverka förytligandet och fördumningen."
textliv
jag laser en avhandling fran 79 och roas av de sma ingreppen som gjorts for hand i den skrivmaskinstryckta texten.
t-ex-t-il
jag tanker mig en konstkatalog om objekt som bara finns i huvudet. jag tanker mig en varldskarta med titeln afrika, dar den afrikanska kontinenten ar utskuren.
söndag, augusti 17, 2008
tisdag, augusti 12, 2008
måndag, augusti 11, 2008
söndag, augusti 10, 2008
lördag, augusti 09, 2008
fredag, augusti 08, 2008
t-ex-t-il
och ämnesrader, rubriker - vem bestämde att det skulle vara så? inte ens fax förses med tjocka ord ovanpå.
t-ex-t-il
när jag scannar brevet, vad ska jag göra med det som blir kvar? ett brev ska inte stanna. bara e-brevs skal blir över, och kommer tillbaka. men är det samma?
torsdag, augusti 07, 2008
t-ex-t-il
är jordgubbars relation till smultron, som hundens till vargen och folkdräktens till kläderna?
t-ex-t-il
jag kan tänka att vi har kommit långt, när vi kan säga, skriva, "det är så 1998" och bli förstådda i detaljen och i djupet.
skafferi
jag vet inte om det är något unikt för min generation, i den delen av världen jag kommer från, men jag växte upp i ett hus med ett äkta skafferi. ett högst bokstavligt skafferi, som man gick in i, där det var mörkt och luktade konstigt.
onsdag, augusti 06, 2008
textliv
därför har jag också – som jag sett det – valt att inte skriva ”dej” och ”nån”, för att visa att jag kan - behärska - ett medvetet, smått oåtkomligt, förfinat, strävande språk, för att jag sett det som ett val, att försöka komma så långt att jag kan välja, mellan lantisvästgötskan och den slipade, icke klassificerbara vältaligheten. men, nu känner jag mig osäker. jag klättrar mot centrum, men är det inte snarare valet av centrum, centret som begrepp från första början, som jag bör angripa, riva och skrubbas mot? - jag kan inte helt sätta ord på det, jag vet inte vilka ord jag ska sätta på det. är inte det jag vill, bara att bli lyssnad till, sedd, läst, hörd: förstådd? och för att bli det har jag valt att apa efter det språk makten har, och givit mig själv självförtroende i att göra det. jag har intalat - som jag kanske ser det nu, lurat - mig, att det här är min ton, mitt språk, så som jag vill framställa mig inifrån. (eller har jag överdrivit jargongen med flit, varit ironisk, förstärkt och förstorat för att förlöjliga, få någon att se det absurda? som en pajas? som en pajas, som vet mer än publiken och varför de hånar honom?)
t-ex-t-il
frågan om varför jag kom hit har hela tiden från min sida vållat ett besvärat leende, ett invecklat pannuttryck. av många anledningar, på många nivåer (personliga, praktiska, politiska, poetiska…), har varit mitt svar, och kanske också den alltid så delade sanningen. men – jag tror att jag är redo nu, för att inse och för att svara, att jag har hittat en övergripande, klar och avgränsad formulering: ―jag har vuxit upp i en rik del i världen, i ett – som vi säger – fritt och socialdemokratiskt, byråkratiskt land. jag har tillbringat mina senaste år på – som vi säger – ett av europas mera ansedda, anrika och i mångt konservativa universitet, vid världens äldsta statsvetenskapliga institution. ―jag behövde se något annat, lära mig se på annat, lära mig se på ett annat sätt. det var tvunget så och nu är jag här – för att växa upp – för att väckas upp. jag vet att allt det här är stereotypt och problematiskt, och jag är så otroligt tacksam just över att inte bara vara medveten om det, utan också vara beredd att bli ifrågasatt – ges svar på tal.
måndag, augusti 04, 2008
torsdag, juli 31, 2008
t-ex-t-il
min lagstadielarare brukade be oss barn att "tala med sma bokstaver". jag undrar om hon fortfarande uppmanar sina elever att tala i samtalston medelst samma fras. det kanns inte som att den betyder samma sak nu. de sma bokstaverna ar inte langre viskningar - mojligen sorl. istallet ar det de stora bokstaverna, som signalerar undantaget, skriket, den desperata, okontrollerade, pockande, irriterande, platstagande stravan efter luft, lasning och lyssnande.
t-ex-t-il
fragan ar egentligen inte varfor jag reagerar sa starkt har pa fortryckta gratulationskort dar ordet gud namns. egentligen ar val fragan varfor jag inte reagerar mer an latt genant och overseende, nar den svenska flaggan oreflekterat och oforklarigt stalls fram, liksom alla andra fodelsedagar, pa bordet, nar jag fyller ar.
sistajuli
det har ar en dag, som jag av en enda anledning brukar latsas som om jag inte kanner till. (ballonger)
onsdag, juli 30, 2008
för andra tankar:
är det inte sällsynt genomtänkt och snudd på vittert att döpa en mjölsort till 'gyllene molnet'? och därtill smålustigt och lite udda att trycka det på påsen med bokstäver i professor baltazarstil?
tisdag, juli 29, 2008
linn ser
nar jag reser ar stimulansen bikonkav,* upplevelsen utanfor, jag i? nar jag laser ar stimulansen bikonvex, upplevelsen inuti, bagnande?
*"konkav, om ytan på en kropp: buktad inåt mot kroppen ('urholkad')."
*"konkav, om ytan på en kropp: buktad inåt mot kroppen ('urholkad')."
måndag, juli 28, 2008
textliv
nar de tanker, att jag skrivit som bast, ar det for att jag lart mig tegelstenarna, symbolerna, apat efter dem, harmat, omedveten om deras existens, trott att det var mina egna tankar. nar jag laser om texterna, och laser om dem, ser jag vad de sett, men som jag inte sag, nar jag skrev, innan jag hade lart mig, sett utgangspunkterna. jag petar pa, och anvander teorier och tankesatt, innan jag studerat dem. pa intet vis, for att jag uppfunnit dem pa nytt, pa egen hand, utan just for att mitt sprak, mina tankar, fangar upp vad som sags, gar baklanges, tar applikationerna och gor teorierna, som redan finns. jag skriver oppna texter, jag skriver oppna brev, och de tror att de alskar mig, de tror att jag ar de och att de ar jag. jag larde mig skriva, fore dess jag kunde lasa.
söndag, juli 27, 2008
t-ex-t-il
jag ar sa van att bara kunna absorbera. han sager att inlarning ar aktivitet och deltagande. det ar forstas sant, men jag sitter tyst i klassrummet och lar mig. jag sager emot tyst, och jag tanker, och skriver fragetecken och alternativ i marginalen. maste jag vara aktiv pa det konventionella sattet? ar bara ett muntligt, direkt, nuvarande, narvarande deltagande ett deltagande? jag ar sa van att inte behova prova mig fram, och lara mig sa. sa van att bara vanta tills den punkt (da) jag forstar (och kanske forst da agerar). jag arbetade pa en bondgard i ett land, vars sprak jag inte talade. men jag forstod. bara genom att anstranga mig extra noga, och fantisera lite, forstod jag. jag laser en kurs, pa ett sprak som jag inte talar. men jag anstranger mig och forstar. visst inte allt, men om jag skulle sitta likadant tills tiden tog slut, skulle jag forsta. menar jag det, ar det verkligen sa?
lördag, juli 26, 2008
text liv
jag tanker, att det kanske finns en anledning att ord med fixet '-livet', ofta sarskrivs. student livet. vuxen livet. men jag ar inte sarskilt fortjust i orden alls, ihop eller isar.
om närvaro och frånvaro, om skriven text och talat språk, om seende och inte, bibliotek och pappershögar
'ser dig inte längre i bibban.'
fredag, juli 25, 2008
a, a, o
de klamrar,
jag klickar,
markerar,
stror blatt over,
ctrl se
ctrl ve
ut och in
genom
vidare
ring
och
prickar
jag klickar,
markerar,
stror blatt over,
ctrl se
ctrl ve
ut och in
genom
vidare
ring
och
prickar
textliv
den lilla omsorgen, att klippa a, a, o ur andra texter, foga in dem: ljud, bild, klipp, utandning.
t.ex.
hon väcks upp,
hon blir vuxen livet
hon väcks upp,
hon blir vuxen
livet
hon väcks upp,
hon blir vuxen
-livet
hon blir vuxen livet
hon väcks upp,
hon blir vuxen
livet
hon väcks upp,
hon blir vuxen
-livet
torsdag, juli 24, 2008
tisdag, juli 22, 2008
textliv
jag tanker mig en haftat textsamling, mojligen forkladd till damtidning, mojligen enbart tryckt i marginalerna, med winnie madikizela-mandelas spagettirecept och spagettifilmsliv och smyckespreferenser, en intervju med gorel kristina naslund, och en med ludmila enquist, en jamforelse mellan, och en postkolonial analys av, nutida elektroniska resedagbocker och renassansens reseskildringar, och mojligen nagra snygga, spridda foton, garna diptyker.
t-ex-t-il
det fascinerande med ett ord som kan betyda samtligt av "litteraturalskande", "skonlitterara", "sonderfalla", "kanna lukten av" och "skogsfru".
måndag, juli 21, 2008
textliv
då det visar sig vara praktiskt omöjligt att följa kursen "Comparative Public Policy in Southern Africa", registrerar jag mig genom ett infall på kursen "Metawetenskaplike Grondslae van die Literatuurwetenskap". under den första förelsäsningen ombeds jag skriva ordet "skälla" på svarta tavlan, erbjuds privatlektioner i poststrukturalism, samt beles av klassens längstframare.
söndag, juli 20, 2008
fredag, juli 18, 2008
t-ex-t-il
det sympatiska med forelasare som talar lagt, inte for att de ar nervosa, utan for att de vill att vi ska lyssna uppmarksamt.
onsdag, juli 16, 2008
t-ex-t-il
jag förlåter närmast allt, tar dig tillbaka, tar mig tillbaka, tar tillbaka vad jag sagt, enbart för att ditt e-brev innehåller ordet 'skiljetecken'