lördag, augusti 30, 2008
t ex liv
de många vägarbetarna. längs de sydafrikanska vägarna. i sina västar. med sina skottkärror. med sina krattor och plattor och skyfflar. med sina röda fanor, vevandes i vinden. inte för bättre skäl, utan för att vi ska köra på.
fredag, augusti 29, 2008
torsdag, augusti 28, 2008
hem till
vi sitter på en libanesisk restaurang i södra afrika och just framför oss vaggar en man omkring och blåser och sjunger sin minimalistiska rockabilly-blues på afrikaans, som ende mannen i bandet. vid bordet bredvid sitter några skumögda och jeansklädda. vid ett annat stelleendes män som inte talar med varandra. talar vi? jag säger partipolitikens lov. men är märkligt grund och grumlig. hon säger alltid i princip, vässa argumenten, men kommer kanske mera sällan med mot-. sedan går vi fyllda på klubb och blir omhändertagna och höftrullade och brandmanssnackade. morgonen efter säger grannen "vidrigt!" och allt jag vill säga är "'jag' 'är' 'inte' 'rädd' 'för' 'människor' 'med' 'lockigt' 'hår'". sedan läser jag tio saker på frankfurttemat, på internet, och sedan hamnar jag i det här*, och jag sitter fast och lossnar på samma gång.
*http://nypoesi.net/?id=tekst&no=7
*http://nypoesi.net/?id=tekst&no=7
t-ex-t-il
för att jag tänker: "'myrstackarna' - det måste vara en klassiker! hur kan jag ha missat den?"
måndag, augusti 25, 2008
torsdag, augusti 21, 2008
textliv
låt mig säga så här: jag skjutsades hit och trängdes ut någonstans mellan vänern och vättern, den blödande mamman och den blodrädde pappan. det stod böcker i bokhyllan, men mest om "barn i stan", och hundra månar lyste från de tunnaste sidorna. kanske fanns det någonstans en onkel utan hylla, som mumlade ekelöf och kerouac, och en mormor med hyllor med fröding och trängandes tyskar. men jag stod emellan och brevid. jag läste bra men glest - ack så glest - och långsamt. jag står brevid. jag håller fingrarna på teoretikernas ryggar, har någon sort av något jag vill kalla överblick, men något sådant förutsätter höjdskillnad. det går för långsamt, eftersom jag måste lägga grunden först, skruva billy, skumma innehållsförteckningen. vi tar alla vid, men med vilken vidd? vi löser alla gåtorna, men på vilken sida börjar vi?
t-ex-t-il
allt jag rör vid blir ej guld
allt jag rör vid faller ej sönder
men överallt jag rör mig ligger gem
guldiga små grejer, som får texter att hålla ihop
allt jag rör vid faller ej sönder
men överallt jag rör mig ligger gem
guldiga små grejer, som får texter att hålla ihop
onsdag, augusti 20, 2008
t-ex-t-il
"Men exakt samma problemställning kring gränssnittet mellan kropp och text – en problemställning som får sin konkretion i gravstenen och dess inskrift – är vital för barockpoeten."
tisdag, augusti 19, 2008
t-ex-t-il
det kanns pa samma gang sa mycket javligare och battre att vara en i gruppen som kampar med "the anxiety of authorship" snarare an "the anxiety of influence".
extrakt
"–Det hade passat mig betydligt bättre att vara radikal – och få göra uppror. Men som det nu är har man inget annat val än att motverka förytligandet och fördumningen."
textliv
jag laser en avhandling fran 79 och roas av de sma ingreppen som gjorts for hand i den skrivmaskinstryckta texten.
t-ex-t-il
jag tanker mig en konstkatalog om objekt som bara finns i huvudet. jag tanker mig en varldskarta med titeln afrika, dar den afrikanska kontinenten ar utskuren.
söndag, augusti 17, 2008
tisdag, augusti 12, 2008
måndag, augusti 11, 2008
söndag, augusti 10, 2008
lördag, augusti 09, 2008
fredag, augusti 08, 2008
torsdag, augusti 07, 2008
t-ex-t-il
är jordgubbars relation till smultron, som hundens till vargen och folkdräktens till kläderna?
t-ex-t-il
jag kan tänka att vi har kommit långt, när vi kan säga, skriva, "det är så 1998" och bli förstådda i detaljen och i djupet.
skafferi
jag vet inte om det är något unikt för min generation, i den delen av världen jag kommer från, men jag växte upp i ett hus med ett äkta skafferi. ett högst bokstavligt skafferi, som man gick in i, där det var mörkt och luktade konstigt.
onsdag, augusti 06, 2008
textliv
därför har jag också – som jag sett det – valt att inte skriva ”dej” och ”nån”, för att visa att jag kan - behärska - ett medvetet, smått oåtkomligt, förfinat, strävande språk, för att jag sett det som ett val, att försöka komma så långt att jag kan välja, mellan lantisvästgötskan och den slipade, icke klassificerbara vältaligheten. men, nu känner jag mig osäker. jag klättrar mot centrum, men är det inte snarare valet av centrum, centret som begrepp från första början, som jag bör angripa, riva och skrubbas mot? - jag kan inte helt sätta ord på det, jag vet inte vilka ord jag ska sätta på det. är inte det jag vill, bara att bli lyssnad till, sedd, läst, hörd: förstådd? och för att bli det har jag valt att apa efter det språk makten har, och givit mig själv självförtroende i att göra det. jag har intalat - som jag kanske ser det nu, lurat - mig, att det här är min ton, mitt språk, så som jag vill framställa mig inifrån. (eller har jag överdrivit jargongen med flit, varit ironisk, förstärkt och förstorat för att förlöjliga, få någon att se det absurda? som en pajas? som en pajas, som vet mer än publiken och varför de hånar honom?)
t-ex-t-il
frågan om varför jag kom hit har hela tiden från min sida vållat ett besvärat leende, ett invecklat pannuttryck. av många anledningar, på många nivåer (personliga, praktiska, politiska, poetiska…), har varit mitt svar, och kanske också den alltid så delade sanningen. men – jag tror att jag är redo nu, för att inse och för att svara, att jag har hittat en övergripande, klar och avgränsad formulering: ―jag har vuxit upp i en rik del i världen, i ett – som vi säger – fritt och socialdemokratiskt, byråkratiskt land. jag har tillbringat mina senaste år på – som vi säger – ett av europas mera ansedda, anrika och i mångt konservativa universitet, vid världens äldsta statsvetenskapliga institution. ―jag behövde se något annat, lära mig se på annat, lära mig se på ett annat sätt. det var tvunget så och nu är jag här – för att växa upp – för att väckas upp. jag vet att allt det här är stereotypt och problematiskt, och jag är så otroligt tacksam just över att inte bara vara medveten om det, utan också vara beredd att bli ifrågasatt – ges svar på tal.
måndag, augusti 04, 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
