dec

jag är uppfostrad av lärare och ledsna lillgamla barn 

dec

hyacinter och sushi och en bländande stress

dec

är hon autistisk eller klassresenär?

dec

terapin som hyvel eller svarv

applåder

tacksamheten

händerna

dec

du har gått från tystnad till gråt,

från substantiv till verb,

från inget till materia

men det är inte allt som finns

gråtandes motsats är inte tystnaden

det blöta måste blandas med det torra

i vågor, hack och skratt

det är inte dropparna utan dropparna i sin plats i mellanrummet. deras koordinerade rörelser, inte den statiska flodens ström, utan bubbelvattnet, vassheten, godtyckligheten, bubbelpoolen. förlåt för att jag säger det, men jag menar det.

dec

jag förstod inte hur snuskig din text var förrän flera år senare. 

dec

regn är inverterat bubbelvatten. regn är bubbelvatten med fel proportioner.

dec

en frän doft av senap 

vitt vatten

det är december. anna och jag går och badar på centralbadet. vi ligger brevid varandra på metallrör i en turkosblå pool. vattnet omkring oss sjuder. det känns som att jag sover och som att jag vet var min kropp börjar och slutar. jag börjar känna mig bubblig inuti. skrattar till lite i smyg. ler. känner mig glad. det är en sådan konstig sak. vit marmor, vita handdukar, vita människor. ett ljud som inte liknar något annat. i en annan pool finns ett litet vattenfall som är belyst. jag ställer mig under det. bara mitt ansikte är över ytan. anna säger att det strålar. jag blundar. låter vattnet falla över mig. det är en ritual. vad finns det mer än vatten, ljus och ansikten? ingenting, tänker jag. det är var det börjar och slutar. våra blickar möts och går ifrån varandra. jag glömmer mig. känner inte längre kroppen, domnar. vi går några varv i det ömsom iskalla, ömsom heta vattnet. hela jaget pirrar. vi går upp. torkar oss. jag dricker en skål med bubbelvatten. naturellt. ingen syntetisk citrussmak.

dec

att tafatt leka 

dec

går igenom livet

dec

"På väggarna omkring oss hänger originalmålningar från 1800-talet i guldram och på menyn finns hummer, moules och raggmunk."

dec

familjen som ett adjektiv snarare än ett egennamn

dec

hon har ett sätt som gör att det känns som att hon lyssnar på en när hon egentligen är den som talar

dec

jag skriver pratigt och när jag pratar låter det som att jag läser innantill

dec

jag säger alltid det viktigaste sist

dec

tokigt gravallvarlig

dec

amaryllis,

tacksamhet

dec

jag lyssnar på uppläsningar på youtube och vill aldrig mer skriva ett enda ord.