st

När jag såg dig på perrongen var jag på väg till Prag. Jag såg dig, jag minns dig tydligt. Jag hör din röst. När jag minns är rösten i presens, i nuet. Precis som i texten. I texten är viet nu. Är vi ett nu.

st

"mer än hälften av allt jag skrev kom direkt från huvudet"

st

på perrongen står en man i bredrandig pikétröja, kortbyxor och färgrann keps. klockan är tio, det är mörkt och asfalten blänker sval. mannen tar tag i kameran som hänger runt hlasen, knäpper ett kort på det stillastående loket. blixten fladrar ut. perrongen är tom.

st

resveckan

st

späck

up

jag fick en burk med bakpulver. den var cylinderformad ohc hade rött lock. jag la den i min väska och tog tåget hem.

st

det var på statlig myndighet som jag verkligen förstod tjusningen med kollektivt skrivande.

st

Texten fanns före oss. Det fanns aldrig en första gång. Viet har alltid funnits. Viet är före jaget, duet. Texten är viet. Alla gånger.

Skapelseberättelsen är alltid gemensam.

st

språkets seghet
min egen feghet

st

"He plays with thoughts like these - the thought of poetry, the thought of prose - as a way of not writing."