11

litterära referenser:

leo kladdar och kluddar
labolinas lina
dinkeli dunkeli doja
här dansar herr gurka
muuu!
bara rumpor
hela natten

10

det är klart att lyriken förändrades då var författare fick ett eget tangentbord. förr fick man vänta sekler för att få fragment utsilade av texter. men om varje millimeter är så viktig, hur ska vi hålla reda på dem? den här bloggen gör det inte, mellanslagen försvinner i publiceringen.

9

hem-ta bar-ner på da-kiss

8

att skriva på skärm (och inte ens där utan på knappar som råkar bo granne, som att mjukt trycka någons tumme mot sin, men se bort när man talar) har sina gränser.

/av gräns ning s om be grä nsi ng/


bokstäverna kan spridas ut på (papret tänker jag, men rättar mig innan fingrarna slungats iväg mot plasterna (plankton -->olja-->plast, som papyrus):

tjo
ho
iiii
tj

nge

ling


hej.


men redan i tanken finns en distans mellan de ord som framträder på skärmen efter ihärdigt tryckande och de tankar som lett till rörelsen.

annat är det med pennor: http://www.ausbury.blogspot.com/

7

luft fuktig het en
lockar kigt
fuktpromenad mot djäknarne
i snirklade vin korkar

6

bonbonnière
bonbonjär
bon bon iär
bonbon i ä r

5

jag tror orden
gjort rov
och tagit över.

det är nyktra yttranden
istället för känsliga käkar.

4

går tiden fort när du har roligt?

för mig går det långsamt när jag trivs.

3

om gående
på tåg å ende

jag blundar
och vaknar på
änd håll plats

2

det har slagit mig att mitt språk på skype ligger mycket närmre mitt skrivna språk - ur alla sammanhang - än det i lur. med det handfasta taget i hann varieras rösten i läge och tonval. mellan lansbygdsus av tristess, mjukt sagoberättande, intresserat lyssnande med ögonbrynen högt upp i pannan, formellt fraktande och små ljudsliga fragment. från tonårskan med jönköpingsaccent; den halvrädda men också skrattgurglande och ogenomtänkta barndomskan med värmländskt härmande och västgötska anstrykningar; till den tydligt och sakligt engagerade akadänskan. men vid skrinet - skriinen - talar jag som för mig själv när jag skriver vid det samma. de små suckarna, den väntande andningen, fnyset, leendet mot kinderna - de hörs inte i det digitala. orden får upprepas medan ljudet ställs in, huvudsättet sätts på plats på huvudet och de digitala vindarna river i ordtrådarna och smälter in elfinkskvitter till fnittret.

1

o puls i bänkpress
o puls i driva
rena rama vintern här oppe and i löv it!
pulss pulss pulss
pu-puls pu-puls pu-puls
178
blodet i ådrorna är rött lövrött.
löven sitter kvar på träden och belägges med centimetrar av vit ull spunnen av vattenkristaller.
tova den!
tova den!
luck luck löv löv
puls puls