2

det har slagit mig att mitt språk på skype ligger mycket närmre mitt skrivna språk - ur alla sammanhang - än det i lur. med det handfasta taget i hann varieras rösten i läge och tonval. mellan lansbygdsus av tristess, mjukt sagoberättande, intresserat lyssnande med ögonbrynen högt upp i pannan, formellt fraktande och små ljudsliga fragment. från tonårskan med jönköpingsaccent; den halvrädda men också skrattgurglande och ogenomtänkta barndomskan med värmländskt härmande och västgötska anstrykningar; till den tydligt och sakligt engagerade akadänskan. men vid skrinet - skriinen - talar jag som för mig själv när jag skriver vid det samma. de små suckarna, den väntande andningen, fnyset, leendet mot kinderna - de hörs inte i det digitala. orden får upprepas medan ljudet ställs in, huvudsättet sätts på plats på huvudet och de digitala vindarna river i ordtrådarna och smälter in elfinkskvitter till fnittret.