32

kanhända är det frånvaron av den av mig så högt skattade snön, som ånyo väckt min passion för tantkonditorier. kanhända är det omgivningens ökade tendens att bli ett glashus och min numer åldrade veganism som får min gärna att brodera en romantiserad bild av spritsade gräddmoln, pudersocker och vitspretiga damhår under små pralinhattar med flor. och en lycka kommer som bekant sällan ensam. konsumenten linn hyser därtill varma känslor för konceptet konsum. jag tilltalas av den naiva skrivstilen, de allt för dyra mosiga ekologiska grönsakerna, de blåvita förpackningarna och den vanliga vänliga personalen. häromsistens grät jag nästan när min mest närliggande konsum slog igen med texten 'the end' och ett abrupt slut på min tysta vänskap till en liten farbror i kassan. men idag hände någonting märkvärdigt som jag än i denna stund glädjer mig åt. på ett annat litet torg, i hjärtat av luthagen, granne med konditori savoy och blomsterhandeln, har jag hittat en annan konsumbutik. den har en sol och tivolilampor ovanför porten, och tro det eller ej även 'min farbror'. jag log upp i kinderna och jag tror att han förstod och log tyst tillbaka. så öppnade han en ny kassa, gav mig femtio öre för mycket i växel och ordlöst tror jag nog att vi båda kände oss hemma igen.