mitt livs första pseudonym var 'älska beskow'. det berodde både på att jag - som talat rent sedan jag först öppnade munnen och talade i långa meningar vid två års ålder - hade svårt för att uttala förnamnet, och på att jag verkligen gillade henne (elsa). jag var kanske tre år och dikterade berättelser dagarna i ända. tills jag for till prag härom våren och fann en bok med titeln 'lesbian gardens', har jag haft svårt att förstå varför. då öppnades med hjälp av internet och folkbibliotek en värld av forskning och skönlitteratur kring kvinnor, feminism och växtsymbolism. visst uppåt väggarna, somligt intressant, annat vackert.
här är en artikel: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=509912.
och här en utställning: http://www.brorhjorthshus.com/utstallningar.html
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
"Nej, för att vara en författare som debuterade 1897 är Elsa Beskow knappast harmlös, snarare finns mycket mer att upptäcka i hennes verk. Något som till exempel DN:s konstkritiker Jessica Kempe gjorde då hon läste in saftigt sinnliga undertexter i 'Soläggets' illustrationer och minns sin barndoms upplevelse: 'Överallt i Elsa Beskows bilder fann denna vår sinnliga längtan att slå ut sitt svar: i hennes stinna frukter och bär, ångande grönsaker, saftiga mossor, genomskinligt strömmande bäckar, sensuellt förmänskligade blommor - och inte minst i den skönt svartlockige man som med sin gitarr, sin prinskrona eller stockeld ramlade rakt ner i våra Elvisdrömmar & Det är inte svårt att se hur Elsa Beskow njuter av att bredvid en yppig kvinnlighet placera en potent manlighet. Och som för att kompensera männen deras lägre ställning i detta matriarkala blomsterrike utrustar hon dem med enorma huvudbeklädnader som falliskt reser sig över mängden.' (DN 11/4 -93)
Skicka en kommentar