l yr an
dikt-ataur
ån
mitt kara barn kop sten! barnsten vill jag ha.
ull och sländor
skinn och ben
ögonsten
tjäder lek, sporrning
am per sand
(amber-and)
inte självlärd
men självg-(j)-o-(r-)d
nåls ögon
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
ja!
"Jag minns mormors sista hund, Vallis. Det svartvita skinnet efter Vallis bereddes till en fäll som mormor satt på i gungstolen i många år"
Skicka en kommentar