när jag häromveckan for genom migsjälv och skogen, landade jag en timma i ljusdal. i leksaksaffären utmed storgatan fann jag sådana där färggranna versaler med magneter på baksidan, som jag lärde mig forma skrivna ord och ljud med på diskmaskinen en gång i tiden. jag tycker mycket bättre om ströbokstäver än om ströord. kylskåpspoesi är småkul i tvättstugan, men jag föredrar ändå de rena vinklarnas storlek och flexibilitet. jag vet inte om jag ska skämmas inför marx för att jag väljer bort kollektiven eller nicka mot C och F för att jag vägrar acceptera de förköpta och förskrivna (det senare i dubbel bemärkelse) mallarna som står var för sig med redan givet budskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar