17-års-nyck (02-27 15:47:00)

jag vet inte riktigt varför jag fått för mig det där heller. ibland tänker jag att det är för att jag skulle bli så bullrig, och skratta som ett stort fult troll i sagoböckerna och försvinna i mitt hår och berätta andekdoter utan slut. eller för att jag skulle säga att jag älskar människor, att jag älskar hela världen och att människor är bra för mig. och att jag tycker om när någon liksom i smyg snabbt snuddar sin näsa mot min ylletröja på ett slamrigt café, eller låter en fläck av fukt från sin läpp blänka till på mitt ben när jag minst väntar det, och låtsas som om inget. eller för att jag skulle känna och veta att jag tycker om när en darrande hand med en penna som vapen hastigt smeker till en lock i mitt hår eller när en människa lätt vilar sin hand mot min axel en liten virvlande stund: och att förnimma värmen och ett tunnt lager tyg och tvättdoft av någon som sitter tätt bredvid och den korta tiden just efter, när det är slut och-
kanske är det så. för att jag har så nära till så starka känslor redan nu att jag helt enkelt inte vet hur de skulle ta sig uttryck. kanske skulle jag slåss och rädda unga möer eller skrika ut min skeva sorg. kanske. eller så är jag bara feg.