174

vi talade om rättigheter och vem som äger marken i forna kolonier; hur staten givit tillbaka till de som anses vara traditionella ledare i samband med övrig decentraliserings- och privatiseringsiver. den kursansvariga började med lyrisk ton berätta om den i Afrika nästintill religiösa vördnaden inför en bit papper. hur pappret ses nästintill magiskt, och han knöt an till muslimernas syn på bläcket och skrivandet som rit och gud. då han ombads kommentera, gjorde gästföreläsaren från köpenhamn helt om och stick i stäv: det är inte mystiska mörka afrikaner som är dumma och tror att den som äger papper äger allt. det är precis likadant i sverige; hur många vet exakt vad som står i exempelvis hyreskontraktet? men ändå vördar vid det och sätter in det i en pärm för viktiga papper. på samma vis är det med en hundralapp, en bit papper som vi hyser respekt och ibland nästintill tilltro till. den har inte heller något värde i sig - papper. skillnaden, om det nu är den vi är ute efter, är att på flera håll i forna kolonier är institutionerna som förväntas upprätthålla och överse rättigheterna som befästs på papper mer lättrubbade. här kan vi vara ganska säkra på att en hundralapp eller ett kontrakt har samma värde imorgon eller om ett år, det kan man ofta inte på andra håll i världen. men det är snarare än byråkratisk än kulturell fråga. med ett flin under sin lilla antropologmustasch - som inte så lite liknar en viss berömd - rodnade den kursansvarige och erkände sig besegrad av goda argument.