jag tycker så bra om svartvita foton tagna i solen ute i naturen. inte låtsasgrå orsakade av inställning på digitalkameran. inte överdrivet kontrasterat i fotolabbet på högstadiet. utan på ett viss färgfulla, levande, svartvita foton med människor som ler och som har hår som fladdrar och småskrynkliga kläder och som är lyckliga och som någon med en riktig kamera, utan att på förhand se det exakta resultatet, knäppt ett kort på. de, och att jag aldrig fick för mig att läsa juridik, och förstås slamret och vännerna och böckerna, gör mig glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar