onsdag, april 18, 2007

pre-skri (b) errat (best of fax O17 at helgon.net) IV

Rubrik: comme un roman
Daterat: 12-03 23:31:00

först kommer karin hem med ny frisyr hon ådragit sig på samma salong som bröderna polansky. sedan tittar skogsmullevännens småländska missionskyrkofamilj in i vårt hus. sedan ringer en trettioårig fältbiolog och undrar om vi inte ska ha pysseldag hemma hos mig på söndag som det står på planeringen, jag säger jo och tänker det hela tar väl bara ett par timmar, då han fortsätter, ’jag har en grej som man monterar ihop och klistrar - inte så avancerat, men några timmar blir alldeles för lite, minst fem timmar tycker jag’ och hämtpizza vill han ha. jag tackar och lägger på luren och får naturligtvis panik och andas fort och för mycket. jag och skogsmullevännen övertalar karin att stanna kvar, hon gör det på villkoret att hon får bjuda in sina vänner. genast utropar vi vår glädje och så ringer hon till emma som ska ta med sig en fiol och sedan talar hon in på diverse telefonsvarare och vi andra körar i bakgrunden så här klockan elva på fredagskvällen, och sedan till emmelie i vår klass och karin pratar på och jag och skogsmullevännen sjunger i stämmer ’kom, kom, kom’ då karin mimar fram: det är f e l emmelie varvid jag nästan kissar på mig av rena chocken. denna emmelie, berättar karin arbetar som receptionist, är trettio år, är lång, älskar smink och har kruspermanentat axellångt blont hår och är europamästare i japanskkampsport med svärd och tillika arbetskamrat till karin som hon inte träffat på två år. i rena förskräckelsen ringer karin halva sin släkt och ber dem komma och så får vi visioner om tiolitersgrytor med gröt och jag ligger på golvet och vrider mig och jag som haft verklighetsuppfattningen någorlunda under kontroll de senaste veckorna tappar alldeles fattningen vid blotta tanken på hela vårt hus fyllt av för mig okända, udda människor klippande och klistrande och gröt överallt och karins fnissande och mina internals och nu vet jag faktiskt ingenting.
----------------------------------------------------------

1 kommentar:

Anonym sa...

jag blev alldeles dubbelvikt!

ska snart gå och sticka strumpor och lyssna på radio