268-rörelse

nej, jag har svårt att tycka att det är fel när någon kommer, entrar, kommenterar text. just som jag fått lära mig att läsa med pennan i handen, finns det goda idéer med att läsa med fingerspetsarna tangerande. all text, allt språk är ju (-foni!) per definition riktat, inriktat mot kommunikation. det jag skriver har alltid en adressat. e-brev, sms, vykort, böcker, bloggar, tidningar, c-uppsatser, allt skrivs ju(-fori!) i dialog med omgivningen, på något plan. om inte texten är skriven mot en läsare är den död och stum. konversation - 'den sittande dansen' - är bland de mest eftersträvansvärda. när jag skriver, skriver jag av egoism, men också för 'the happy few'. jag tror inte att det är fel att skriva för att någon ska läsa, men ju (-ro) vagare någon blir kanhända blir texten desto stummare. att föreställa sig en tydlig läsare, ett mål, kan det vara fel? att välja sina läsare med samma om-sorg som orden; att drömma om ett svar
en kommentar,