355

när (?) jag (?) gick i tvåan (?) fick vi skriva rent (?) på dator. jag var redan då (?) snabb (?), och sa att själva poängen med ordbehandlingsprogram (?) var att det gick så smidigt (?) att ändra och bearbeta text (?) direkt (?) i dem. jag fick hum (?) till svar (?):
på något vänster känns det som att bli vuxen att skriva på dator. (det kan hända att jag tänker så för att jag är född på åttiotalet. och på att jag närts med den sterotypa bilden av vad som är barn och vad som är vuxen) man får möjligheten att skriva som det man läser ser ut. styra över det (istället för att stryka över det), tillverka eget och göra det på sitt egna, ickeförtryckta vis. (leka gud skulle en populist ha sagt, leka symbolen vuxen säger jag) samtidigt är det bara skenbart något att eftersträva. när det kommer till kritan (!) är det skrift med penna som ger de största så kallade friheterna. den handskrivna texten som blir snabbast och mest lättstyrd, uppstyrd, yr, your. vart vill jag komma? reproduktion av det primitiva mot maskinerna? nej, det vill jag inte. jag vill bara RE: produktion. nej. nu kan det feltolkas. jag vill. mena: att här skulle jag kunna göra krufs med pennan, sno runt runt och göra en p l u m p. istället får jag sudda eller aöldkjfaö dljfa som i sig är tydligt och hållet på sin plats, i färdig adöjcvcömlojgömvds.