stora nämnare

om man som jag byter sammanhang ofta, slutar man att leta minsta gemensamma nämnare. man slutar att tala om dialekter och övningskörning, och börjar istället att leta efter de största. jag har ingen blogg där jag skriver med många ord om mig och vad jag gör, för det finns så många jag, så många vardagar och så många språk jag nyttjar. här blir kompromissandet och anpassningen körd till sin spets så att jag mitt i den löjliga minimalismen kan göra mig ett språk. därför handlar det inte heller om färger och människor här. det största, gemensamma, är själva bokstäverna. och emellan dem, på rader, ligger stenar kalla, varma, mjuka, vassa, fula och vackra, och utgör delar och glitter att stå på. ibland modersmjölk, ibland trådarna emellan, men mest bokstäver och sten. det mest viktiga oviktiga, lättaste tunga, modersmålandet.