t-ex-t-il

jag börjar förstå varför författare skrev att det inte gick att skriva efter första världskriget; förr har jag tänkt att det var en underlig sak. nu funderar jag på hur någon kan fortsätta att skriva efter folkmordet i rwanda, och varför jag inte ens hört någon säga att de inte skulle kunna. hatradion i rwanda var ord. de föregicks av decennier av ord och ord. kolonialismen var och är också ord. det var orden som långt tidigare bäddade vägen för blodbadet. det gör ont - men jag tänker att det är anledningen till att skriva.