hem till

vi sitter på en libanesisk restaurang i södra afrika och just framför oss vaggar en man omkring och blåser och sjunger sin minimalistiska rockabilly-blues på afrikaans, som ende mannen i bandet. vid bordet bredvid sitter några skumögda och jeansklädda. vid ett annat stelleendes män som inte talar med varandra. talar vi? jag säger partipolitikens lov. men är märkligt grund och grumlig. hon säger alltid i princip, vässa argumenten, men kommer kanske mera sällan med mot-. sedan går vi fyllda på klubb och blir omhändertagna och höftrullade och brandmanssnackade. morgonen efter säger grannen "vidrigt!" och allt jag vill säga är "'jag' 'är' 'inte' 'rädd' 'för' 'människor' 'med' 'lockigt' 'hår'". sedan läser jag tio saker på frankfurttemat, på internet, och sedan hamnar jag i det här*, och jag sitter fast och lossnar på samma gång.

*http://nypoesi.net/?id=tekst&no=7