t-ex-t-il

frågan om varför jag kom hit har hela tiden från min sida vållat ett besvärat leende, ett invecklat pannuttryck. av många anledningar, på många nivåer (personliga, praktiska, politiska, poetiska…), har varit mitt svar, och kanske också den alltid så delade sanningen. men – jag tror att jag är redo nu, för att inse och för att svara, att jag har hittat en övergripande, klar och avgränsad formulering: ―jag har vuxit upp i en rik del i världen, i ett – som vi säger – fritt och socialdemokratiskt, byråkratiskt land. jag har tillbringat mina senaste år på – som vi säger – ett av europas mera ansedda, anrika och i mångt konservativa universitet, vid världens äldsta statsvetenskapliga institution. ―jag behövde se något annat, lära mig se på annat, lära mig se på ett annat sätt. det var tvunget så och nu är jag här – för att växa upp – för att väckas upp. jag vet att allt det här är stereotypt och problematiskt, och jag är så otroligt tacksam just över att inte bara vara medveten om det, utan också vara beredd att bli ifrågasatt – ges svar på tal.