textliv

låt mig säga så här: jag skjutsades hit och trängdes ut någonstans mellan vänern och vättern, den blödande mamman och den blodrädde pappan. det stod böcker i bokhyllan, men mest om "barn i stan", och hundra månar lyste från de tunnaste sidorna. kanske fanns det någonstans en onkel utan hylla, som mumlade ekelöf och kerouac, och en mormor med hyllor med fröding och trängandes tyskar. men jag stod emellan och brevid. jag läste bra men glest - ack så glest - och långsamt. jag står brevid. jag håller fingrarna på teoretikernas ryggar, har någon sort av något jag vill kalla överblick, men något sådant förutsätter höjdskillnad. det går för långsamt, eftersom jag måste lägga grunden först, skruva billy, skumma innehållsförteckningen. vi tar alla vid, men med vilken vidd? vi löser alla gåtorna, men på vilken sida börjar vi?