t-ex-t-il

jag läser att ljudet/grammofonen är verkligheten, bilden/filmen det imaginära och texten/skrivmaskinen det symboliska. och jag ser någonstan varför jag föredrar en diktafon framför en kamera, och varför det irriterar mig att det går att ladda upp med filmer i en blogg, men inte rent skärt ljud. och varför jag, när jag skriver, hellre leker med ljuden och stavarna än bilderna. om det är riktigt klokt, är en annan sak.