vid

när man skriver brev, blir språkets alla teorier så direkta, så uppenbara. det finns en inbyggd jaghet i språket - och ändå, ju mer jag som jag skriver, desto fler du ser du. jag menar, mitt ord för mig, är i språket också ordet för dig. och när jag skriver jag, jag, jag och tror att det bara handlar om mig, uppfattar du det som att det handlar om dig. det blir du, du, du. hur språket aldrig kan vara annat än subjektivt, och samtidigt aldrig vara det.