kanske är det just för att vi båda så uppenbart rör oss mellan sammanhang.
han - mellan ungkarlarna och tanterna.
jag - mellan elitisterna, småborgarna och hippierna.
kanske också för att vi båda har det yngsta barnets sätt att finna alla livets godheter som självklara, hur vi utan rädsla förtjusas, och samtidigt skriver in förbehåll i alla kontrakt, måna om vår självständighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar