ni

Det finns alltså ett typsnitt, som heter: ”Tunga”. Jag gillar det. Att det heter ”Tunga”. ”Tunga” som i ”tunga stenar”, ”tunga känslor”, ”tunga färger”. Och så ”tunga” som i delen av talorganet. Och så ”tunga” som i ”eldtunga”, och ”landtunga ut i havet”. Och kanske som i verbet, som logiskt kan skapas, men ingen egentligen använder – vad jag hört, mig veterligt, men vad vet jag?”Tunga namn”, ”tunga författare”, ”tunga viktare”. Tunga tung tung tung.
Tunga ord.
Typsnittet Tunga får en att tänka på Internets barndom, på clipart och annat. På nittiotalet. Fulsnyggt, kanske. Som så typiskt är för åttio- & nittiotalen. Talen. Tungotalen. De tunga talen. Det tunga talet.
På svenska heter Mao Tse Tung i förnamn – på engelska Zedong. På kinesiska, mandarin, vad vet jag?
Frågetecknen skrivna i typsnittet ”Tunga” är utdragna, smala, Rätt fula, Men charmiga. Som en stiliserad glödlampa. Eller ett upp och nedvänt päron? – Tunga glöden. – Tunga päronet. Två tungor, som betyder olika saker. Eftersom det står bredvid olika fenomen.
Bokstaven v skriven i typsnittet ”Tunga” sticker ut. Den är fet, likt ingen annan bokstav. Vill den vara tungan? Spetsen. Bara v:et vet. Tunga vetskaper. Av typen. I typsnittet ”Tunga”.