ni

Kyss – ett ord jag alltid varit obekväm med att lägga i min mun. Om jag nu någonsin gjort det. Mest för ske-ljudets skull. Men nu, när jag känner efter, prövar det, kanske också för det rörelsenärmande uttrycket (hu!). Puss, har varit lättare – hårda utestängande läppar, snabb vokal. Kysk, har jag däremot alltid kunnat säga. Kanske för det avslutande k:ets utåtvräkande, som också påverkar y:ets hastighet, får det att bli tunnare, och snabbare över (puh!).