sne

säger nej till en stackars elförsäljare som ringt på min dörr och omsorgsfullt rabblat alla villkor. då kommer två av hans kollegor i lika gröna tröjor och tror inte sina öron "det är wilhelm som måste sagt fel, det är inte möjligt att du tackar nej till det här. du får ursäkta, han är ny på jobbet". sedan börjar en av dem rabbla samma sak igen. alla här svår acne och jag tycker liksom synd om dem utan att vilja beröva dem deras agens. tänker att de är arbetarklass och att jag inte är det. jag säger fortfarande nej. säger förlåt, skrattar och stänger dörren och låser den.