nu

du talar om lidelse och lidande som om de inte hörde ihop, när jag påpekar det, ler du förläget, stannar upp och upprepar orden "det är väl bara en fantasi, en fantasi, min fantasi" och jag tänker på bristningar och brister och vänder själv bort blicken, rodnar kanske nöjt, reser mig och hämtar mera vatten