vitt vatten

det är december. anna och jag går och badar på centralbadet. vi ligger brevid varandra på metallrör i en turkosblå pool. vattnet omkring oss sjuder. det känns som att jag sover och som att jag vet var min kropp börjar och slutar. jag börjar känna mig bubblig inuti. skrattar till lite i smyg. ler. känner mig glad. det är en sådan konstig sak. vit marmor, vita handdukar, vita människor. ett ljud som inte liknar något annat. i en annan pool finns ett litet vattenfall som är belyst. jag ställer mig under det. bara mitt ansikte är över ytan. anna säger att det strålar. jag blundar. låter vattnet falla över mig. det är en ritual. vad finns det mer än vatten, ljus och ansikten? ingenting, tänker jag. det är var det börjar och slutar. våra blickar möts och går ifrån varandra. jag glömmer mig. känner inte längre kroppen, domnar. vi går några varv i det ömsom iskalla, ömsom heta vattnet. hela jaget pirrar. vi går upp. torkar oss. jag dricker en skål med bubbelvatten. naturellt. ingen syntetisk citrussmak.