Ouzounidis Antigone är min Jesus

"Hon är en hjälte. Hon står upp för sina egna åsikter och vägrar gå med på det hon inte tror på. På det sättet är hon kanske en anarkistklyscha, ett slå-in-öppna-dörrar-exempel, ett försök till frigörelse som bara bekräftar ett maktmissbruk för att det påstår självklarheter, för att det därmed bekräftar en underordning, för att det går med på den underordningen; själva det chockerande faktumet att denna unga flicka skulle kunna ha något att komma med. Den unga kvinnan som störtar kungen, som är klokare än kungen, modigare, en mer lämplig makthavare. Varför anses det så radikalt?

Hon är ingen hjälte. Antigone är ingen hjälte. Hon är ingen klassiker. Ni har fel. Hon räddar ingen. Hon problematiserar, det är det hon gör. Hon ifrågasätter det till synes givna. Det är det som gör henne till den största, den modigaste, den mest radikala. Det är det som placerar henne över Kreon i ett kunskapsfilosofiskt perspektiv, ett moraliskt. Inte att hon har rätt utan att hon problematiserar, att hon förordar ambivalensen, tvehågsenheten, ovissheten i varje situation. Att hon står ut med ovissheten. Hon är radikal för att hon omfamnar osäkerheten. För att hon inte vilar, inte lutar sig tillbaka. Hon är radikal för att hon vänder på begreppen, för att on går till botten, analyserar, följer begreppen tills hon visat upp deras ursprung. Hon är radikal för att hon tar ansvar för sin frihet, sin självständighet sin frihet att göra det goda när omständigheterna säger till henne att göra det lämpliga. Hon är radikal för att hon belyser det faktum att den högsta subjektiviteten är någon annat än egoism, för att den inte har med egoism att göra, för att hon påstår att det subjektiva, bara det subjektivt sanna, slutligen är det enda värde, den enda moral vi har att förhålla oss till, oavsett lagar, oavsett lagar, oavsett politiska maktapparater. Hon är radikal för att hon låter medmänsklighet gå före lagar, för att hon visar att kungens egoism, hans rädsla för folket, hans stolthet och feghet är något annat än den självständighet som gör en människa sann, modig och empatisk. Hon är radikal för att hon fördömer deras moral och därmed gör världen till en bättre plats. Hon ställer narcissismen, nämligen kungen, mot sin egen tro på alla människors lika värde inför döden. Hon beskyddar brottslingen. Hon tar parti för den som inte är värd hennes beskydd. Hon sliter isär sig själv, det är det som gör henne radikal! Hon problematiserar hjältemod och moral. Hon tar tillbaka mänsklighetens största ansvar: Att leva i sin fulla frihet. Den moral de förhåller sig till skadar. Den tillåter människa att sätta sig till doms över människa. Det är inte moral, det är våld! De utövar våld i moralens och rättvisans namn. De dömer varandra och sätter upp regler för varandras liv för att slippa ta ansvar för sin egen frihet, för sina egna möjligheter, för det liv de har på jorden. Det enda. Av allt de kan välja att göra är det det de väljer; att sätta sig till doms över varandra, att värdera varandras val. Hon påminner oss om vår verkliga frihet. Hon påminner oss om att tänkandet är ett mod, att osäkerheten är kunskap. Hon påminner oss om skammen i den ena stunden och i den andra stoltheten. Pendlingen!"